Quantcast
Channel: Mammapolitik
Viewing all 225 articles
Browse latest View live

En dag i Hallstavik

$
0
0
Började dagen med att cykla till förskolan med minstingen, för att känna lite på den nollgradiga våren som bet i öronen. Sedan tankade jag bilen, köpte en mackkaffe och drog mot länets norra delar, Hallstavik, där jag mötte upp landstingsråd Håkan Jörnehed (V) och pressekreterare Anna Knöfel Magnusson vid bussen. De kom med buss 639 från Stockholm så de hade skumpat runt ett tag och var rätt möra redan vid ankomsten till Hallstavik.

Första besöket för dagen gjorde vi på brandstationen i Hallstavik där ambulansen finns stationerad, länets nordligaste placerade ambulans med ca 6,5 mil till Akademiska sjukhuset i Uppsala och 11 mil till Danderyds sjukhus, 4,5 mil till Norrtälje sjukhus. Besöket har initierats av att ambulanspersonalen varit i kontakt med media och med enskilda politiker för att uppmärksamma dem på det faktum att norra delarna av länet under långa tider står helt tomt på ambulans. Efter det har Norrtelje tidning skrivit om problematiken och undertecknad har ställt en interpellation, vilket ledde till en bra debatt i landstingsfullmäktige där representanter från andra partier kom fram och tackade för att jag lyfte frågan.

De norra delarna av länet står utan ambulans när Hallstaviksambulansen är ute på körning och ingen bil från Norrtälje eller stationer söderut dirigeras upp på pass. Det avtal med Uppsalaambulansen som Marie Ljungberg Schött (M) hänvisade till under interpellationsdebatten i landstingsfullmäktige existerar enligt personalen inte och det finns aldrig bilar att dirigera upp norr om Norrtälje då ambulansen är på uppdrag och kanske kör ner en patient till Karolinska universitetssjukhuset/Astrid Lindgrens barnsjukhus (12 mil). Bara för ambulansen att ta sig till patient längst ut på Björkö tar 50 minuter.

Mycket av diskussionen kommer att handla om hur ambulansen är organiserad i Uppsala län. Där ligger både dirigering och verksamhet kvar i landstingets egen regi och det verkar ge en bättre överblick och planeringsmöjlighet för att täcka upp hela länet. Personalen har inget ont att säga om arbetsgivaren Samariten AB, men de gör ju bara det som de får politiska direktiv om, så är det problem ligger de på det politiska planet. Kanske är det så att en landstingsdriven verksamhet också skulle ha en ambition att höja kvaliteten och förbättra verksamheten?

I och med befolkningsökningen och den variation av befolkning som finns under året (tredubblad på sommaren) samt att kommunen har länets i särklass äldsta befolkning finns ett behov av en ytterligare ambulans som är stationerad i kommunen, åtminstone mellan 07.00 och 22.00 om vi ska kunna garantera att det alltid finns en ambulans som också befinner sig i kommunen. Helikoptern kan inte flyga alla dagar, den flyger inte vid dåligt väder så ambulansbilarna är mycket viktiga. Vad som skulle hända vid en olycka med t ex båtbussarna i Grisslehamn vid dåligt väglag och ingen ambulans norr om Norrtälje? Det vågar vi inte ens tänka på.


Ett problem i de norra delarna av länet är också länsgränsen. Inte bara när en åker buss. Hallstaviksambulansen får inte köra en svårt brännskadad person direkt till Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning utan måste först köra patientet till KS som ska dirigera patienten vidare till specialistklinik. Andra patienter får inte heller köras till akademiska, men detta görs ändå ibland. Om de kommer till Akademiska blir de alltid omhändertagna, men så fort de är pigga nog så skickas de för vidare vård i Stockholms län. För mig är det en självklarhet att en ambulans kör svårt sjuka människor till närmsta sjukhus, allt annat är galenskap.

Efter lunch fortsatte vi till Hallstaviks vårdcentral, länets nordligaste vårdinrättning, en vårdcentral som varit ämne för eventuell försäljning sedan 2011 och inte har en enda fast anställd läkare. Däremot fanns en trogen trupp undersköterskor, distriktsköterskor osv. Hallstaviks befolkning är åldersstigen, arbetslösheten är hög och missbruket förhållandevis stort. Nu har vårdcentralen även hand om de flyktingar som finns på de två flyktingförläggningarna vid Skebo och Bergby, så det är ingen liten Östermalmsskara med förkylningar och stukade tummar som utgör underlaget. Nej, det är ett underlag som i allra högsta grad har behov av ett brett utbud av primärvård med stabil och kunnig personal. Det är ju verkligen en utmaning för läkare som vill åstadkomma någonting i sin yrkesroll.

För Hallstaviks vårdcentral är det inte bara den eventuella försäljningen, som nu är avblåst sedan i fredags då Tiohundra AB avvisade den enda intressenten och valde att istället själva driva vårdcentralen vidare, som sätter käppar i hjulet för verksamheten. De olika vårdvalen som införts i Stockholms län och även i Norrtälje kommun har inte inneburit ett större utbud av service för invånarna i Hallstavik. Ersättningarna t ex, som ger 53 kr extra för ett hembesök av distriktssköterska, men resan till patienten kanske bara den tar 45 minuter och där är den extra ersättningen redan på minus. Eller vårdvalet MVC som gör att Hallstavik idag endast har en barnmorska på plats 1-2 dagar i veckan och ingen ungdomsmottagningsverksamhet alls. Blivande föräldrar, av vilka många talar ingen eller dålig svenska, ombeds vända sig till Familjens hus i Norrtälje för att boka tider genom knapptryckningar. Ca 60-70 barn per år föds i Hallstavik och kvinnorna som bär dem är hänvisade till Norrtälje sånär som någon dag i veckan. Jag skulle vilja ha statistik på hur många av de blivande mödrarna som regelbundet besöker mödravården, om siffrorna skiljer sig i Hallstavik från övriga länet och om besöken på förlossningen innan det är dags att föda är högre hos mödrar med en så dålig tillgänglighet till barnmorskemottagning. På BVC arbetar en kvinna som aldrig är sjuk. Hon upplever sin arbetsbelastning som stor, inte minst p g a att tolk nu behövs vid många besök. Stockholms läns landstings beslut att alla flyktingar ska erbjudas hälsosamtal verkade inte vara någonting som man på vårdcentralen kände till. 



Vårdvalet inom primärvårdsrehab har också inneburit att för att bli auktoriserad krävs att man är ett team med sjukgymnast, arbetsterapeut och dietist. Behovet av alla dessa funktioner finns inte i Hallstavik och det har inneburit att man också blivit av med de tre sjukgymnaster man tidigare hade. Nu står lokalerna spöklikt tomma medan de som är i behov av sjukgymnastik hänvisas till ortens enda privata sjukgymnast eller till Norrtälje.

Det är en stor utmaning att kunna erbjuda ett likvärdigt vårdutbud till Hallstaviksborna som de som bor i centrala Stockholm. Egentligen har ju många här ett större vårdbehov också till följd av sin höga ålder, sitt missbruk, sin långvariga arbetslöshet eller sina trauman från krig och flykt. Tiohundra ABs primärvård ska ha statusen "akademisk", men vad jag förstod idag är endast en vårdcentral idag inkopplad på detta. Jag hoppas verkligen att Hallstaviks vårdcentral nu blir en akademisk vårdcentral med tät koppling till forskning och studenter och att vi på så sätt kan locka duktiga och taggade läkare att etablera sig här. Men för det krävs kanske en del runt i kring också, en satsning på förbindelser och avtal med Uppsala, studentbostäder, satsning på bra skolor osv. Landstingets utmaningar är stora och sträcker sig, som Håkan Jörnehed sa idag, från Sergel torgsproblematik till att lösa sjukvården i glesbygd och skärgård.

Det är detaljerna som gör helheten

$
0
0
Jag har haft en viss fabläs för ordet "detaljer" här i min blogg. Jo, det är ju ett sånt där ord som används av makthavare då de vill slå ifrån sig idéer och förslag från oppositionen. Det kallas för att "politiken vill peta i detaljer", vilket naturligtvis är strängt förbjudet. Det där med detaljerna, det kan ju professionen bäst, politiker ska hålla sig till att dra upp riktlinjer, sätta mål. Ja, det här vet ni ju, det var inte så länge sedan jag skrev om hur kommundirektör Per Nordenstam klargjorde för oss vem som förväntades göra vad och vad i synnerhet anställda definitivt inte förväntades göra. Tja, han vet väl, han är ju själv anställd i en politisk organisation.

Idag kom jag att snubbla över det här begreppet "detaljer" igen. Det var då jag läste en artikel i DN om att Lidingö kommun nu inför en köttfri dag i skolor och förskolor. 64% av svarande föräldrar och elever var positivt inställda till detta. När debatten har gått, såväl i kommunen som i Stockholms läns landsting, har förespråkarna för en köttfri dag från det kompakta borgerliga motståndet fått höra att detta är att peta i detaljer. "Rör inte min lunchtallrik", blev ju nästan en paroll efter Anna Starbrinks näst intill aggressiva inlägg i debatten. Samtidigt har dessa personer inga som helst problem med att matsedeln innehåller en korvdag, en färsdag eller en fiskdag; det är INTE att peta i människors lunchtallrikar. Konstigt nog.

Det där med att få äta sitt kött, det är i samma utsträckning kopplat till personlig frihet som att få köra sin egen bensinbil, oavsett klimatkonsekvenser. Om vi tänker efter var det tidigare samma sak med rökning, men allt fler accepterar att rökning inte längre är tillåtet på allmänna platser. När barnen ser gamla filmer, eller utländska filmer, reagerar de genast på att människor röker inomhus till exempel. I framtiden kommer barnen säkert att reagera på hur mycket privatbilar det finns i filmer och kanske även på hur mycket kött det äts.

Att äta kött eller att inte äta kött till lunch varje dag är ingen detaljfråga. Det är en inriktning, en målsättning, att påverka klimatet i mindre utsträckning, men också en målsättning att människor ska få möjlighet att leva ett hälsosammare liv, att fler ska kunna äta sig mätta på det vår jord kan producera. Det är många stora, viktiga och vetenskapligt belagda orsaker till att öka andelen vegetarisk kost, framför allt att lägga en grund för den uppväxande generationen. Motståndet kommer ju framför allt från den något åldrade generationen, främst från män.

Jag kommer aldrig att bli bara en politiker, bara en förälder, bara en anställd, en pensionär eller kund/brukare i något samhällssystem. Och är det någonting jag vill och brinner för så kommer jag att verka för det på alla olika plan. Visst är det så att det är olika verktyg som blir tillgängliga beroende på vilken roll en spelar, men det mest verksamma brukar ändå vara att kunna verka på många plan samtidigt, det är då vi får kunskap och når framåt.

En vision/målsättning om en högre kvalitet inom barnomsorgen

$
0
0
Denna rubrik har Vänsterpartiet i Norrtälje använt sig av för en rad motioner och interpellationer under föregående mandatperioder. Under rubriken har vi lagt förslag bl a om mindre barngrupper, något som vi fortfarande arbetar för. Vi vill att taket ska ligga vid Skolverkets tidigare rekommendationer på 15 barn.

När en lyssnar runt får en ofta höra att personalen inte vill ha mindre barngrupper och det kan nog till viss del stämma för personalen är medveten om att färre barn också kommer att innebära mindre pengar till enheten och även färre personal. Förutom det obehagliga i att det är någon nära kamrats arbete som äventyras så blir det också ett hot om en mer sårbar organisation; en färre i arbetslaget betyder en större skörhet vid sjukdom, mindre möjligheter att vara frånvarande för t ex fortbildning eller fackliga uppdrag mm. Och på så sätt får vi personalen att ständigt acceptera större barngrupper.

Jag anser inte att politiker ska "sätta sig över" professionen och tro att de vet bättre, men när vad professionen egentligen tycker är så tätt sammanlänkat med deras egna arbetsvillkor och förutsättningar så kanske politikerna borde lyssna till en expertis som finns ovanför golvet, t ex forskare, psykologer osv. Skolverket skrev inte rekommendationer för att "j-vlas" med kommunerna, lika lite som Länstyrelsen eller Trafikverkets uppgift är att sätta käppar i hjulet utan snarare att värna rättigheter och värden som inte kan försvara sig själva.

Idag har vi diskuterat barngruppsstorlekar på vårt APT. Min känsla är att de bara blir större och större, vi accepterar ett par barn till och ett par barn till av olika goda anledningar, men vad blir resultatet? Samtidigt informeras om en övertalighet på barnskötare. Själv sitter jag tredje året i rad och hör kollegorna planera inför hösten, själv är jag fortfarande vikarie på samma ställe, tredje året i rad är jag inte medräknad och då har jag utbildning inom ett s k bristyrke; förskollärare. Det finns inga fasta tjänster. Var är kvalitetshöjningen? Inte ens en Ipad till varenda förskolebarn kan greja den höjningen. Vi måste också se till de mänskliga faktorerna. Finns målsättningar och visioner om en högre kvalitet inom barnomsorgen i vår kommun i det nya samverkansstyret eller ska vi i Vänsterpartiet fortsätta att ensamt driva på i denna fråga?

Förebyggande insatser räddar också liv

$
0
0
När du blir jättesjuk och nästan dör får du kanske åka ambulans. Det är mycket möjligt att du förs till en akutmottagning på ett sjukhus och senare också till en intensivvårdsavdelning. Dessa funktioner i samhället är funktioner som du troligtvis kommit i kontakt med i samband med att du själv eller någon närstående varit mycket sjuk, svävat mellan liv och död, du har känt oro, skräck, sorg och kanske också glädje och tacksamhet. Och det är just p g a detta som dessa funktioner berör oss mycket starkt och vi blir väldigt upprörda om det uppdagas att de inte fungerar som de ska eller att det planeras indragningar/neddragningar på dessa områden. Detta såg vi inte minst då det uppkom ett hot mot akutmottagningen på Norrtälje sjukhus 2003. Det handlar om liv och död.

Förra veckan besökte undertecknad och landstingsråd Håkan Jörnehed (V) ambulansen i Hallstavik efter att vi också ställt en fråga kring detta i landstingsfullmäktige. Det hela initierades med att ambulanspersonalen gjorde utspel om att beredskap och säkerhet för de som vistas i norra delarna av Norrtälje kommun inte fungerar 24/7. Det har blivit en del uppmärksamhet kring detta; representanter från flera andra partier har uttryckt sin uppskattning över att vi ställt frågan och gjort besöket och i Norrtelje tidning verkar det nu också som ansvarigt landstingsråd Marie Ljungberg Schött (M) planerar ett besök i Hallstavik. Det är bra och det är väldigt viktigt, speciellt att politiker som inte dagligen konfronteras med denna del av länet kommer ut och ser och hör hur det fungerar utanför Stockholms innerstad. Det ger nya perspektiv på besluten.

Min förhoppning är att Ljungberg Schött vid sitt besök i Hallstavik plockar med sig ett antal ytterligare allianspolitiker och också ser till att besöka vårdcentralen för att lyssna till deras förutsättningar och hur vårdvalet drabbat deras verksamhet. För även om sjukgymnastik, kontakt med en fast distriktsläkare och tillgänglighet till MVC och ungdomsmottagning inte är akuta åkommor så är det verksamheter som räddar liv och som förhöjer tryggeheten och livskvaliteten för människor. Hallstavik har en stor andel invånare som är i behov av dessa icke-akuta och förebyggande insatser som kanske inte röner lika stora rubriker, men som på sikt har en stor betydelse för människors hälsa och vällevnad. Förmodligen kommer ingen att falla död ner på stört för att distriktsköterskan insåg att vårdcentralen skulle gå back om hon gjorde hembesök, men på sikt är dessa förutsättningar förödande för en god verksamhet. Dessa aspekter måste finnas med då vi diskuterar utformningen av den tiohundramodell som nu ska permanentas. Då är det viktigt att det inte bara är politiker bosatta i Norrtälje kommun som är varse hur förutsättningarna ser ut.

En kamp över tid och rum

$
0
0
Kampen för att alla människor ska anses lika mycket värda, för att alla människor ska ha samma möjligheter, friheter, men också skyldigheter och ansvar går vidare. Det finns ingenting som kan heta att jämställdheten har gått för långt, vad menar de som säger så? Hur kan människors lika villkor gå för långt? Ett sådant påstående måste ju bygga på att den som säger det inte tycker att alla människor har samma värde?

Idag är det Internationella kvinnodagen 2015 i Norrtälje, Sverige och på en massa andra platser, ja, överallt på jorden faktiskt. Antagligen kommer uttrycket av dagen att vara väldigt annorlunda till följd av vilken ställning kvinnan har i samhället. Här i Sverige är det som sagt många som uttrycker att jämställdheten har gått för långt och att kvinnodagen inte behöver uppmärksammas.

Jag kan direkt säga att detta inte är sant. I mitt yrke som förskollärare ser jag dagligen hur små flickor behandlas annorlunda än små pojkar, de har t ex kläder som är svårare att leka fritt i, de får oftare kommentarer om sitt utseende än om vad de faktiskt gör och de anses som jobbigare än pojkar som beter sig på samma sätt om beteendet anses vara ett specifikt pojkbeteende (slåss, springa runt, visa starka känslor osv). I min roll som mamma till tre flickor blir jag också varse varje dag att deras verklighet inte ser likadan ut som den gör för pojkar i samma ålder. Ofta har detta att göra med att flickor förväntas kunna och förstå så mycket om sin roll redan som mycket små. Och de ska inte försöka töja på dessa gränser.

Idag lade min mamma upp denna underbara bild från Norrtelje tidning 8 mars 2009 och de som syns på bilden är min mamma och min mormor som svarar på varför de tycker att internationella kvinnodagen behövs.

Och kvinnodagen behövs verkligen för att uppmärksamma den kamp som våra förmödrar har bedrivit för att vi ska få en bättre ställning i samhället. De har kämpat hårt och vi har fått det bättre, men vi har också en väldigt lång väg kvar att gå tills vi är fullvärdiga medborgare. Kvinnodagen behövs därför också för att mina (och dina) döttrar ska kunna få halva makten, halva ansvaret och hela lönen i sin framtid. Den behövs för att våra döttrar ska slippa börja banta i åttaårsåldern och ha som enda dröm och framgångssaga att bli såpaskådis eller hallåa. Den behövs också för att  befria männen och pojkarna från de förväntningar som finns på dem att vara som "riktiga karlar", slåss, tjäna mycket pengar och aldrig någonsin gråta. Kampen har på många sätt försvårats genom den tillgänglighet som idag finns till könsstereotyp reklam, youtubeklipp mm. Det spelar ju ingen roll vad vi säger till våra flickor och pojkar när de hela tiden får uppleva någonting annat. Det behövs en ny feministisk våg, det behövs en skjuts till en kamp som inte får avta förrän varje människa som föds har samma rättigheter och inte särbehandlas/diskrimineras p g a kön. Den behövs lika mycket i Sverige som i Afghanistan eller Indien, den behövs på plats och som ett led i en solidarisk kamp för kvinnor och män över hela jordklotet. Den här dagen ska påminna oss om det om vi råkar luta oss tillbaka och svälja normen.

Trollen och yttrandefriheten

$
0
0
Förra veckan meddelade Alexandra Pascalidou att hon slutar som programledare för Ring P1 i Sveriges radio. Hon har tröttnat på hatet. I dagens Norrtelje tidning kan vi läsa om en som fattat samma beslut, Liza Sahlen Karlsson (S) som slutar blogga till följd av hatet. Hatet kommer från anonyma människor som inte vill debattera sakfrågor utan verkar få en kick av att slänga ur sig glåpord och kränkningar som de sedan inte behöver stå för. Detta hat drabbar många, speciellt kvinnor. Jenny Bengtsson, fackordförande, berättar om hatet hon får utstå i sin blogg. Många av de ord vi läser här är ord vi andra aldrig ens tänker på att ta i vår mun. Hur kan människor ha en sån lust att yttra sådana fulheter mot medmänniskor som de oftast inte ens känner? För att vi har olika åsikter? Det är för mig mycket märkligt.

På Norrtelje tidnings websida händer det till och från att kommentarsfälten blir otrevliga. Jag bloggade för inte så länge om den artikel som undertecknad tillsammans med vänsterkamrater hade inne om att underlätta situationen för de romska tiggarna som uppehåller sig i kommunen. Där stängdes kommentarsfälten ner redan samma dag. Jag vet inte av vilken anledning, men troligtvis blev kommentarerna än otrevligare än de som redan gick att läsa innan kommentarsfälten stängdes. Givetvis är de otrevliga kommentarerna så gott som alltid anonyma och trots att Norrtelje tidning granskar kommentarer innan de publiceras så tycker jag de är väldigt tillåtande gentemot rent otrevliga kommentarer som dessutom inte har med innehållet att göra. Jag har personligen t ex blivit ombedd att flytta till Nordkorea för att jag ifrågasatt systemet med privat vård och vårdvalsmodellen. Jag har anmält ett par-tre kommentarer och de har alltid blivit bortplockade, men de borde inte ha funnits med där från början tycker jag. Jag tycker granskningen måste ske noggrannare.

Det är ett feltänk att det ska kallas yttrandefrihet att spy galla över medmänniskor och hota dem anonymt. Det har ingenting med yttrandefrihet att göra. Yttrandefriheten finns för att du ska kunna föra fram dina åsikter, för att du sakligt ska kunna protestera och argumentera för din sak. Till detta hör inte att kalla någon för könsord eller att tala om att vederbörande är dum i huvudet eller var vederbörande borde flytta. Yttrandefriheten är vacker och av oss svenskar oerhört omhuldad (enligt internationella jämförelser). Det måste den få förbli. Vissa människors lust och längtan att kränka och hota andra ska inte få begränsa det vackra i ordet yttrandefrihet. Vi behöver fler människor som vill, kan och vågar engegera sig i samhällets utveckling och säga sin mening. Nätet med bloggar och debattsidor har gjort demokratin vidare och låter varje människa uttrycka sin mening, beskriva sina nyheter och aspekter på nyhetsflödet. Vi får inte tysta denna yttrandefrihet genom att missbruka innebörden i det ordet.

Lite tankar kring kollektivtrafiken

$
0
0
Idag skriver Norrtelje tidning om förändringar i busstrafiken. Det är SL som har funderingar och det är meningen att kommunerna ska säga sitt om förslagen också. Samma dag hittar jag denna länk på Facebook om hur bilpendlare i Tyresö erbjudits två veckors gratis SL-kort för att undersöka hur detta skulle påverka kösituationen på Tyresövägen. För en tid sedan framhöll även Socialdemokraten Nanna Wikholm vikten av att vi måste åka mer kollektivt i en debattartikel i Norrtelje tidning.

För att vi ska få fler människor att åka kollektivt måste flera saker till; det måste vara enkelt, det måste vara förhållandevis billigt, det måste vara bekvämt och trafiken måste ta dig dit du ska är några kriterier. För att det ska bli enkelt finns en rad förslag; enhetstaxa är ett, då vet du vad det kostar oavsett vart du ska åka. Möjlighet att snabbt ladda ditt kort oavsett var du befinner dig är ett annat. Idag måste du ibland åka till Stockholm eller Uppsala för att ladda det kort du ska åka på, att ladda det via dator kan ta ett par dagar. Jag syftar i denna blogg på att det ska vara enkelt att resa i närområdet/intresseområdet och det avser även att enkelt kunna resa över länsgränsen till Uppsala där många arbetsplatser och rekreationsmöjligheter erbjuds. Därför måste även SL och UL utveckla ett enklare system för att kunna resa över länsgränsen. Idag kommer jag till Uppsala på mitt årskort hos SL, men jag kommer inte hem, det gör jag bara om jag har ett påladdat reskasseekort. Att göra det enkelt kan också vara att erbjuda olika grupper gratis SL-kort, t ex anställda i kommun/landsting/företag, ungdomar, pensionärer etc. Målet bör vara en avgiftsfri kollektivtrafik för alla.
På landsbygden är det inte alltid möjligt att upprätthålla busslinjer p g a att det är för få som nyttjar dem helt enkelt. Detta skulle kunna avhjälpas med anropsstyrd trafik som finns bl a på västkusten och i skärgårdsbåtstrafiken. Anropsstyrd trafik kan med fördel ske i samarbete med t ex ett lokalt taxiföretag. 
Bussfiler måste finnas och respekteras för att kollektivtrafiken ska kunna ta sig fram snabbt och smidigt, jättebra om du kan få ta med din cykel på bussen så att du lätt kan fortsätta din resa då du kommit till ändhållplatsen. Bussar, tåg och båtar ska givetvis också gå då människor som mest har behov av att resa.

I Norrtälje stad kan jag idag se ett behov av en busslínje som passerar Sportcentrum och nya badhuset. Vägen till nya badhuset är anskrämlig, mörk, kurvig och bara till hälften asfalterad. Här tar sig varje dag en mängd barn och ungdomar upp gåendes medan andra får skjuts i bilar som knappt kan mötas på den smala vägen. Det är en tidsfråga innan det sker en olycka här. Jag är inte helt säker på att en buss behöver gå hela vägen upp till badhuset, men ett stopp vid Gustav Adolfs väg och en säker gångväg med belysning upp till badhuset vore inte helt fel. Bussen kan sedan också stanna vid Sportcentrum, bandybana och fotbollsplaner. Detta skulle minska behovet av att föräldrar tog sina bilar för att säkert frakta barnen till och från träningar och det skulle också kunna öka barnen/ungdomarnas självständighet då de själva kan klara av att ta sig till träningen och hem igen. Denna busslinje bör utgå från bussterminalen och kunna anslutas till via de andra stadsbussarna som kommer in från stadens ytterområden.

I vår kalender är det alltid åttonde mars!

$
0
0
Idag skrev sektionsordförande i Kommunal, Norrtälje, Lotta Svenander, om skillnaden mellan kvinnor och mäns löner i Norrtelje tidning. Det har varit en viktig fråga väldigt länge, så länge att en ibland tänker att den inte behöver sägas högt längre, den är liksom okontroversiell, kan en tycka. Finns det någon som tycker att det är helt naturligt att kvinnor bara har lön till 15.51 en arbetsdag som sträcker sig från 8-17? En timme och nio minuter jobbar således kvinnorna helt gratis...

Ja, och direkt i kommentarsfälten visar det sig att det fortfarande är väldigt viktigt att tala högt om denna fråga, att ständigt påminna om denna diskriminering som endast sker utifrån det kön en människa har blivit född in i. Kommentarerna handlar om att det inte går att jämföra offentliga arbeten med privata, att män har farligare jobb än kvinnor och att män yrkesarbetar fler timmar än kvinnor! Jo, nu börjar det kännas som om vi måste tjata oss blodiga; ingen här försöker säga att en deltidsarbetande kvinna med gymnasieutbildning ska få ut lika mycket i månaden som en högskoleutbildad, övertidsarbetande man som utför sitt arbete med explosiva varor på ett höghustak (ja, jag är inte säker på vad som är tillräckligt farligt). Det artikeln handlar om är att kvinnor och män med jämförbar utbildningsbakgrund och likvärdigt komplicerade/avancerade arbeten borde ha ungefär samma timlön, men idag har mannen 14,3% högre lön. 

Det finns alltså människor som vill att mannens arbete ska värderas högre, att det är mer värt att rensa avlopp än att förlösa barn osv. I Afghanistan finns sedan tusen år ett uttryck som heter Bacha posh, det innebär att en familj "gör om" en dotter till en son en tid under uppväxten. Det ger familjen högre status och samtidigt ger det dottern en möjlighet att få komma ut och leka med andra barn, att kunna gå till skolan, arbeta, ja, helt enkelt en större frihet som också ger möjlighet till att skaffa sig viktiga kunskaper och erfarenheter för framtiden. Vi ser nog Afghanistan som ett land som ganska tydligt uttalar mannens högre värde. Likaså i Indien har vi fått se genom filmen Indiens dotter hur till synes helt normala män försvarar en gruppvåldtäkt, kvinnan har ett lägre värde, männen är tvungna att visa henne sin plats; de våldtar henne till döds, så gör alla, inget konstigt, hon hade klarat sig bättre om hon inte protesterat.

Även i det jämställda landet Sverige har kvinnan ett lägre värde. Det syns i hennes lönekuvert, det syns i hennes karriärmöjligheter, det syns i hennes ansvar för barnen och hemmet, i hennes utmattningssyndrom och i hennes frånvaro i de viktiga styrelserummen. Kvinnan har ett lägre värde än mannen även i Sverige, men här ska vi helst tala tyst om det. Men, som Lotta Svenander skriver; I vår kalender är det alltid åttonde mars. Vi kommer inte att hålla tyst om detta, vi måste fortsätta hylla våra mödrar och stärka våra döttrar för de är precis lika mycket värda som sina manliga motsvarigheter.

Dricka sprit och hålla käften - apropå en gammal slagdänga med De lyckliga kompisarna och kanske kommunens nya personalpolicy

$
0
0

För inte alltför länge sedan diskuterades kommunens alkoholpolicy av politikerna. Det höjdes röster om att alkohol över huvud taget inte skulle bekostas av skattemedel och jag var säkert en av dem som var inne på den linjen. Att ändå tillåta att alkohol betalades av skattebetalarna försvarades med att den som arbetat länge i organisationen väl måste kunna bjudas på ett glas vin till sin avtackningsmiddag. Ja, det kan en ju tycka, och så ser en 57-åriga Margareta som slitit i skolköket sen tjugoårsåldern, uppklädd och fin då hon ska få äta middag med kommunalrådet och få en guldklocka, ska hon inte få bli bjuden på ett glas vin på slottet? Är hon inte värd det? Och så sa vi ja till det.

Nu funderar en ju. När en läser i Norrtelje tidning om spritfester på skattebetalarnas bekostnad. Men, visst, både IT-chefen och Näringslivschefen har ju brutit mot den policy som politikerna antog, de har ju faktiskt köpt för mycket sprit och bjudit på på vår bekostnad. Det som upprör är ju att de antingen inte vet om eller att de fullkomligt struntar i de direktiv som politikerna har satt upp för handskande med invånarnas gemensamma pengar. Och ingen av de anställda som bjöds på spriten verkar heller ha koll på vilken policy kommunen har. Det är riktigt illa och där tycker jag att vi bara kan belasta kommundirektör Per Nordenstam.

Kommundirektören har ju varit ute och föreläst för alla nämnder om hur politiker ska uppföra sig och hur anställda ska uppföra sig och inte sätta sig upp mot politiska beslut. Jag har ju tidigare bloggat om detta och där tagit ställning för anställdas rätt att opponera sig mot politiska beslut som slår fel, men en politiskt antagen policy i enighet är väl något som varje chef och anställd har att förhålla sig till och som det tydligt bör informeras om redan vid anställning? Hur sen någon över huvud taget kan få för sig att det är acceptabelt att dricka på arbetstid är obegripligt.

Hur skulle det se ut om vi i förskolan köpte in sprit på kommunens bekostnad till våra planeringsmöten? Eller är det skillnad på folk och folk, anställda och anställda, män och kvinnor kanske? 

Kommunen ska ta hand om sina anställda, vi ska uppmuntra dem och ge dem goda arbetsvillkor. Kommunen ska också vara en god, nykter och frisk organisation. Det här kan tyckas vara en skitsak, men policydokument är inga hyllvärmare, de ska vara vägledande för inriktning och "anda" och prägla hela organisationen. Annars är det tecken på stora brister.

Den ojämlika vården

$
0
0
Så har då kommissionen för jämlik vård haft sin presentation. Jo, jag fick en inbjudan, men det skulle ju presenteras under ett s k frukostmöte i Stockholm, en timma på morgonen. Kändes inte som en så värst jämlik presentation. I alla fall var det nog svårt för såväl fritidspolitiker, vårdanställda och andra intresserade i länets utkanter att kunna ta sig in för den här presentationen. 

Hur som helst kom de fram till att vården är ojämlik. Och då har de jämfört mellan olika landsting. Vården är så ojämlik mellan landstingen att tio personer dör varje dag. Av sjukdomar som hade gått att åtgärda. Kommissionens ordförande Ilja Batljan (S) fruktar att dessa ojämlikheter kommer att leda till att människor väljer att skaffa sig privata sjukvårdsförsäkringar och att rätten till god vård blir en plånboksfråga. Och visst, det är skrämmande att människor med mer pengar ska tilldelas ett större värde, men redan nu tilldelas människor bosatta i rätt landsting (Halland) ett större värde genom tillgång till en bättre vård och mindre risk att dö av sjukdomar som faktiskt går att bota och behandla. Värre ser det ut i Västernorrland, Norrbotten och Jämtland.

I slutrapporten presenterar Kommissionen för jämlik vård 17 punkter för att förbättra jämlikheten inom vården och ett av dem är att riksdagen beslutar om en nollvision, att ingen ska behöva dö p g a ojämlik vård. Det finns också förslag på landstingsnivå som t ex att:
  1. Landstingen måste med kraft agera mot ojämlik vård i olika befolkningsgrupper.
  2. Alla landsting bör inrätta en fristående regional samordnare för jämlik vård.
Dessa två punkter tolkar jag som att landstingen får ett utökat ansvar att se över jämlikheten inom det egna landstinget. För vården är ojämlik även inom ett och samma landsting och det skulle vara intressant att få se siffror på hur detta drabbar t ex de boende i Hallstavik och Nynäshamn när det kommer till Stockholms län. Jag har ju tidigare på denna  blogg skrivit om tillgången på Ambulans i norra länet där endast en ambulans finns stationerad i Hallstavik och när den är utanför regionen skickas ingen annan bil upp på pass norr om Norrtälje. Jag har också skrivit om vårt besök på Hallstaviks vårdcentral där inte en enda fastanställd läkare arbetar och där vårdvalet sett till att invånarna blivit av med både sjukgymnast och arbetsterapeut, ungdomsmottagning och i stort sett även mödravård eftersom den är öppen bara ett par dagar i veckan. Att över huvud taget påstå att invånarna i länets utkanter har tillgång till en vård som är jämlik med den som boende i Stockholms innerstad har är groteskt. Marie Ljungberg Schött (M) talade i landstingsfullmäktige förra månaden om ett avtal med Uppsala som skulle ge understöd av såväl ambulanser som helikopter till norra Stockholms län, men det är något som de anställda knappt hört talas om. I stället påpekar de att de inte ges tillstånd att köra svårt sjuka personer till närmaste specialistsjukhus (Akademiska sjukhuset i Uppsala 6 mil) utan tvingas köra dem till Karolinska universitetssjukhuset i Solna (12 mil) för att det ligger inom Stockholms län och utomlänsvård kostar mer pengar.  Detta innebär inte bara längre tid till vård för den skadade utan även att norra länet under en längre period står utan ambulans.

Det finns mycket som landstingen kan göra för att agera mot ojämlik vård. Ett första steg kunde vara att ta bort det likriktande vårdvalet som idag finns inom 31 olika områden i Stockholms län. Nu föreslår den borgerliga alliansen även Vårdval geriatrik. Vårdvalen är kostnadsdrivande, vilket borgarna tycker är okej eftersom valfriheten måste få kosta, men de styr också vården till områden där avstånden är korta och behoven relativt små, kort sagt, där det går att göra vinst på verksamheten. Vårdcentralen i Hallstavik har inte gått att sälja trots att den varit till salu flera gånger eftersom de borgerliga politikerna tror att alla problem försvinner med en privatisering. I Hallstavik ger vårdvalen tvärtom ett mindre och mindre utbud av vård, en smalare och smalare valfrihet om ens någon alls.

Arbetslinjen, vabben och vobben

$
0
0
Jag har tidigare skrivit om dessa knasiga förslag som dyker upp då och då från olika håll, det handlar om att låta människor komma hem till sjuka barn så att föräldrarna kan jobba utan avbrott. Jag tycker förslagen är lika dumma, vem som än kommer med dem. Nu senast är det Svenskt Näringslivs VD, Carola Lemne, som menar att det kan skapas 40 000 nya jobb genom RUT-bidrag till högpresterande föräldrar som inte hinner vara hemma med sina sjuka barn.

Vad är fel med detta? Jag börjar med situationen för barnet, som givetvis vill känna sig trygg tillsammans med sina föräldrar när hen är sjuk och hängig. Är det någon gång en längtar efter mamma/pappa så är det väl när en ligger med feber, kräkningar eller liknande? Det sker ju även för oss vuxna. Till det kommer pressen och kravet på föräldrarna, när detta alternativ finns, kanske t o m företaget/chefen går in och betalar, så blir det svårt för föräldrarna att hävda att de faktiskt vill vara hemma med sina barn när de är sjuka. Ett problem kan också vara att det är svårt att uppbringa lämpliga personer för uppgiften, särskilt utanför storstan. Där kan jag bara jämföra med kompensation för "barnvakt" som en kan få som förtroendevald. Kompensationen utgår till person som inte ingår i familjen. Och var, utanför storstaden hittar du en lämplig barnvakt att plocka in; dagtid till sen kväll? Varför skulle en lämplig person vara arbetslös och kunna ställa upp på det uppdraget en knapp gång i månaden?

Vad kan hända när en okänd person befinner sig ensam med ditt sjuka barn i hemmet? Helt uppenbart är ju att hemska saker kan ske med barn på förskolor där det finns gott om vuxna som har ansvar för alla barn och ev praktikanter. Vad kan då ske i en privat bostad med ett barn som är sjukt? Och hur blir situationen för de som arbetar med att gå runt bland sjuklingar? De borde ju åtminstone bli  befriade från karensdagar själva, men hur blir det när de drar runt smittor från hem till hem? När någon har magsjuka rekommenderas ju att de är hemma minst 48 timmar efter sista symptom för att minska smittorisken. Syskon välkomnas inte heller till förskola eller skola när något av barnen har magsjuka. Får en professionell "vabbare" vara ledig med betalt ett par dagar mellan magsjukevab eller hur är det tänkt?

Alternativet till att ta in en RUTvabbare är tydligen att själv vobba, d v s att jobba hemma samtidigt som en vabbar. För att inte arbetet ska ta överhand har tjänsten Vobbomatic tagits fram. Den mäter hur lång tid du suttit med mailen t ex och talar om när det är dags att i stället ta hand om det sjuka barnen. Även detta känns ju väldigt tveksamt. Det fungerar säkert bra ibland, ett lite äldre halvsjukt barn klarar säkert att kolla en film eller pyssla för sig själv en stund, men ett litet barn eller ett väldigt sjukt barn tar väldigt mycket kraft och tid i anspråk, det är min erfarenhet. En risk med vobbande är att det blir på arbetsgivarens villkor, att arbetsgivaren talar om att det fungerar bra och den anställde inte vågar neka och sedan får sitta uppe på natten eller helgen och arbeta eftersom det inte hanns med under vabben. En annan risk är väl att det blir lite oklart vem som betalar; hur mycket arbetas det, hur mycket vabbas det? Hur kontrollerar försäkringskassan att de inte  betalar ut för mycket i ersättning?

När barnen fyller 12 år är det inte längre tillåtet att vara hemma när de är sjuka. En tolvåring ska således kunna klara sig själv hemma ca 10 timmar (arbete - resa) med hög feber och/eller kräkningar, förkylning osv. en tolvåring förväntas med andra ord att, trots sjukdom, själv kunna fixa frukost, lunch och mellis till sig själv under dagen. Jag är övertygad om att många föräldrar idag tar ut en semesterdag eller sjukskriver sig själva utan betalning för att kunna vara hemma med sina sjuka tolvåringar.

Sammantaget tror jag att denna okänslighet då det gäller föräldrars vilja att ta hand om och finnas där för sina barn då de inte mår bra kommer att vara kontraproduktiv. I stället för att få fler människor att arbeta mer och bli mer högpresterande kommer röster att höjas för det otidsenliga vårdnadsbidraget. "Föräldrar måste få vara med sina barn", "Barn behöver sina föräldrar", kommer det att heta. Det kommer att publiceras rapporter som visar att barnen och föräldrarna far illa av kraven på att föräldrarna ska arbeta allt mer och prestera 24/7. I stället för dessa dumma förslag behövs det en modern syn på arbete, familj och möjligheterna att kombinera dessa samtidigt som det också skapas arbeten åt fler. Den moderna synen innehåller en arbetstidsförkortning som ger föräldrar och barn mer tid tillsammans, tär mindre på dem och gör dem friskare. Föräldrar och barn får mer tid tillsammans, vilket de behöver, speciellt när de inte mår så bra.

rocka solförmörkelse

$
0
0
Idag var det rockasocka-dagen som uppmärksammades av typ alla och sen var det solförmörkelse som en absolut inte fick titta på och sen började det snöa och jag tog in minirosen som jag ställt ut på balkongbordet. Rockasocka-dagen betyder allt från att vi uppmärksammar Downs syndrom till att vi uttrycker att vi gillar olika, att det är okej att vara annorlunda. Det är i alla fall de tolkningarna jag har hört. Det är lite lustigt för en del har lika strumpor ändå, trots att en vet att de verkligen kan uppskatta olikheter medan andra är PK och har olika strumpor trots att de är ganska trånga i sin acceptans av olikheter. För vi har ju alla en gräns, eller hur? Vi tycker roliga, uppiggande och positiva olikheter är mer okej än svåra olikheter som känns knepiga att förstå och som ställer till det för oss. Vi vill gärna att någon som är lite knäppare och mer annorlunda än vi själva livar upp festen eller varför inte arbetsplatsen då och då, men vi vill inte att någon som är lite knäppare och mer annorlunda gör så att vi får merarbete och får ta en extrasväng runt för att komma rakt fram. Och sen är det frågan hur vida ramar vi har, var går gränsen för den annorlundahet vi kan acceptera och uppskatta?

I förskolan har vi ett uppdrag att uppmuntra och stärka barnens olikheter och göra det till styrkor. Samtidigt är förskolan en plats som beskrivs som oerhört bunden i tid, rum, ålder och aktiviteter som "måste" göras för allas eget bästa. Hur går detta ihop sig? Och hur arbetar förskolan för att uppfylla detta uppdrag? Läroplan för förskolan reviderades och kom i en ny upplaga 2011. I den nya upplagan har kraven skärpts och förtydligats inom många områden. De som fortfarande 2015 tror att förskolan är förvaring där vem som helst kan leka och byta blöjor på barn är inte särskilt uppdaterad. Förskolan har visserligen sitt ursprung i daghemmen och då var uppdraget att ta hand om barnen under den tiden deras föräldrar arbetade. Idag är förskolan en rättighet för alla barn oavsett om deras föräldrar är arbetslösa, sjukskrivna eller arbetar. Denna "rockasocka-dag" då jag lämnade mitt barn på förskolan möttes hon av en kamrat som genast ropade: "Har du olika strumpor på dig idag?" Förhoppningsvis kan personalen använda denna manifestation för att prata med barnen om alla olika typer av olikheter och alla människors lika värde trots annorlundahet. Men det krävs inte bara att vi vuxna pratar om det, vi måste också visa att vi accepterar olika, att vi tycker att det är okej att grannen, kollegan eller vem det nu är beter sig på ett annat sätt än vad vi är vana vid. Denna dagen är inte en menlös manifestation, det är en möjlighet att lyfta en viktigt och ibland svår fråga som vi måste prata med varandra om. Efter jobbet träffade jag även en sjungande präst med olika strumpor. Sånt gör en glad.


Det var solförmörkelse också idag, total. Nästa gång det sker är 2039. Klart att en vill kolla lite då. Men typ dagen innan förmörkelsen överöstes sociala media med varningar för att titta på solen. Och jag minns också från högstadiet hur fysikläraren sa att en skulle titta genom en stekpanna. Jojo, då lär en ju se mycket. Jag erkänner direkt att alla dessa uppmaningar och råd gjorde det stört omöjligt att inte glutta upp mot solen en liten stund. Det visar sig om två år om jag blir blind eller om jag bara får en mörk fläck framför ögonen jämt. Kan inte vara värre än tinnitus. På det viset är jag faktiskt ganska bra på att leva i nuet; jag vill varken pensionsspara eller ha hörselkåpor när jag går på Melodifestivalen. Och jag vill titta på solförmörkelsen. Men som den förebild jag vill vara (och i 99% av alla fall också politiskt korrekt) så uppmanar jag ingen att ta efter detta.

Sen började det som sagt snöa. Och det hade ju varnats för det. Nu fryser väl frön och blomster. Bara att glömma det vita vinet på kylning och koka ihop en mustig gryta. Kanske en kopp glögg, vinterdäcken på, cykeln i garaget.

Hårda frågor som egentligen är mjuka

$
0
0
Politik brukar handla om hårda frågor (vägar, byggen etc) och mjuka frågor (barn, gamla, sjuka osv). Under en alldeles för lång tid då den borgerliga alliansen styrt i Norrtälje kommun har vi framfört klagomål på hur de prioriterat hårda frågor; vattenledningar, byggnader och vägar, framför de mjuka värdena som högre kvalitet i barnomsorg och bättre livskvalitet för äldre t ex.

Idag kom en debatt i kommunfullmäktige att handla om lokaler. Det orsakades av att polisen aviserat en omorganisation som betyder att deras lokaler i Rimbo och Hallstavik eventuellt kommer att försvinna. Med anledning av detta ställde vänsterpartisten Johannes Folkesson från Rimbo en fråga till kommunalrådet Ulrika Falk (S) om hur hon ämnar agera i frågan. Debatten kom mycket att handla om att poliser skulle befinna sig ute bland människor och inte sitta instängda i lokaler.

Jag minns en TV-sketch från 1980-talet där allt elände kom sig av att ungdomar inte hade någon lokal. "Men vi har ju ingen lokaaaaal ju", var typ svaret på alla frågor. Bland politiker tycker jag ofta andemeningen har varit tvärtom, lokaler är onödiga i de allra flesta fall, satsningar på verksamhet gör, som i polisfallet, genom att ta bort lokalerna.

Jag tänker därför i denna blogg lyfta några olika sammanhang där jag tycker att vikten av lokaler underskattats.

1. Privatiseringen av skolor. En fristående skola kan slå sig ner och öppna i stort sett var som helst, att det inte finns matsal eller gymnastiksal spelar ingen roll. Eleverna får ibland matkuponger för att gå på restaurant och äta skollunch och idrottsundervisningen hålls utomhus eller i inhyrda lokaler, i vissa fall finns inte tillgång till duschar efteråt. Problemen med att driva skola i lokaler som egentligen är byggda för någonting annat kan också yttra sig i svårigheter att bedriva undervisning i kemi, slöjd och i att hålla ett skolbibliotek. Samtidigt har kommunala skolor, bl a på landsbygden fått slå igen och gymnastiksalar och skolbibliotekssalar har blivit privata hem.

2. Privatiseringen av hemtjänsten. Hemtjänstlagen som tidigare hade egna lokaler t ex på äldreboendet eller samlokaliserat med distriktssköterska eller vårdcentral tillhör nu ett annat företag och kan p g a effektiviseringskrav inte hålla sig med en egen lokal. Hemtjänstpersonalen får äta sin lunch i bilen på väg till brukare och göra sina behov i skogen.

3. Även ambulanspersonal som är utstationerade på pass när andra bilar är på uppdrag hamnar i timmar på platser utan tillgång till toalett.

4. Politiska ungdomsförbund är organisationer som vänder sig till en målgrupp som inte är så kapitalstark. I vår kommun är politik förbjudet på skolorna, vilket gör att ungdomsförbunden missar den viktigaste arenan för rekrytering, men det innebär också att ungdomar går miste om mycket demokratikunskap. Skolans lokaler vore eftermiddagar och kvällar mycket väl lämpade för möten anordnade av de olika ungdomsförbunden, men i stället får de söka sig ut på marknaden och betala för lokaler. Något som jag anser drabbar den demokratiska utvecklingen.

Dessa punkter är exempel på hårda frågor som också är mjuka. Att kunna ta sig sin lunchmacka i lugn och ro, att kunna sträcka på benen i en soffa, att kunna gå på en toalett eller ta en dusch efter idrottslektionen, det är mjuka frågor som berör människor och deras förmåga att delta i samhället.

En annan fråga som Vänsterpartiet lyfte på kvällens fullmäktigesammanträde som till en början kan tyckas vara en hård fråga handlar om varför vi byggde ett helt nytt ståtligt badhus utan att se till att det går att ta sig dit och därifrån på ett säkert sätt. Varför rymdes inte bilväg, cykelväg, kollektivtrafik, gångväg och belysning i budgeten? Det är väl helt otroligt att en kan stå och slå sig på bröstet för ett badhus för att en lyckats få till det så billigt och ändå fått pris för det. Ja, det är klart det blev billigt när en får ta sig dit på egen risk. De som delade ut priset tittade säkert inte på någonting annat än själva huset. 

Men de barn och ungdomar, och andra, som tar sig till och från badhuset via den lilla, kurviga, halvt asfalterade vägen utan belysning gör det med sina liv som insats och det är bara en fråga om tid innan det händer någonting allvarligt. Kommunalrådet lovar att detta prioriteras i nästa budget, men den säkra vägen borde ju redan vara där igår... för de mjuka värdenas skull.

Vänsterpartiets övriga frågor under kvällens sammanträde rörde möjligheten att begränsa fyrverkerier och dess påverkan på våra vilda och tama djur samt möjligheten att införa en sommarjobbsgaranti för unga mellan 16-19 år redan sommaren 2016.

Låga kostnader och varsel - ingenting att skryta med - är det ett sabotage?

$
0
0
Det är återigen pengabrist och varsel inom sjukvården och omsorgen i Norrtälje kommun. Trots att Tiohundra ABs VD för en tid sedan deklarerade att bolaget hade en budget i balans. Trots att flera genomlysningar av interna och externa krafter har gjorts för att ta reda på vart pengarna går. Trots att de båda ägarna, kommun och landsting, vid ett flertal tillfällen skjutit till mer pengar i efterskott. Trots att de flesta styrande politiker, och politiker i opposition, nu trodde att ekonomin var åtminstone duglig för en tillfredsställande vård och omsorg.

Visst tyder de faktum att kostnaderna för omsorg ligger nästan 10 % under rikets genomsnittskostnader för kommunal omsorg och Norrtäljebornas kostnader för Hälso-  och sjukvård ligger 7,2% under övriga länets kostnader för detsamma, på att det kanske finns områden som är ekonomiskt eftersatta. Visst känns inte det helt okej att tycka att det är någonting att skryta med? Visst känns det inte riktigt som att dessa verksamheter är så högt prioriterade? Ändå står oppositionsrådet (M) i kommunfullmäktige och är riktigt upprörd över att det nya styret tilldelar sjukvård och omsorgsnämnden mer pengar. "De pengarna behövs inte", menar moderaten.

Det är något som inte stämmer, menar Norrtelje tidnings ledare Reidar Carlsson, och det har han nog rätt i. När vi efter valet 2014 fick ett nytt styre i Norrtälje kommun beslutades om mer pengar för att täcka löneökningar och volymökningar inom omsorgen. Summan var, som vi politiker (åtminstone fritidspolitiker) förstod det fastställd i samförstånd mellan Tiohundra AB, Sjukvård och omsorgsförvaltningen samt styrande politiker genom nogranna genomgångar av vilka resurser som saknades. Det är klart att vi då alla blir förvånade att pengarna inte räcker. Men vi blev också förvånade över att vi under en tvådagarsöverläggning med nämnden får den korrespondens som funnits mellan bolaget och förvaltningen under flera månader, på bordet någon timma innan nämnd på överläggningens andra dag. Samtidigt får vi också detaljbudgeten för 2015 samt det nya geriatrikavtalet på bordet. Anledningen till att jag får upp ögonen för konstigheter i geriatrikavtalet beror på att jag samma morgon fått ett mail från en läkare som arbetar på geriatriken vid Norrtälje sjukhus som är oroad.

Förvaltningen förklarar korrespondensen med Tiohundra AB med att bolaget missförstått siffrorna. Först har bolaget missförstått och trott att de ska få hela summan på 13 mnkr som extrafinansierades av kommunfullmäktige för att täcka omsorgens löne- och volymökningar. Summan var, enligt förvaltningen ämnad att även gå till de privata utförare av omsorg som finns inom kommunen. Sedan har bolaget, enligt förvaltningen, även missförstått och tror att de ska få runt 6 mnkr fast det i detaljbudgeten framgår att de tilldelas nästan 9,5 mnkr. Och på grund av detta är deras hot om varsel och neddragningar irrelevanta. Vi politiker i nämnden har svårt att kunna kontrollera vad som egentligen stämmer när vi sitter där på nämnd och beslutet ska fattas för att bolaget inte ska få vänta ytterligare på sina avtal.

Förvaltningen förklarar även att den oro som finns hos bolaget för geriatriken är obefogad då de enligt de nya avtalet får mer pengar än vad de fick förra året. De har inte utnyttjat den budget de tilldelades förra året, men ändå har de fått mer pengar för 2015. Det är svårt att se detta som en neddragning, menar förvaltningen. För mig som politiker, men även som nyfiken medborgare, väcker detta ett naturligt intresse att också vilja höra varför den andra parten uppfattar detta som en neddragning som gör att de måste stänga åtta vårdplatser, stoppa direktintaget etc. Men det finns det ju inte tid för...

Vi som är lite frågvisa lugnas av att det mesta är i sin ordning och att det som inte är det kommer att lösas inom den närmsta framtiden. Det handlar om missuppfattninar, det är inga neddragningar osv.

Samma dag som Norrtelje tidning publicerar de konsekvenser som Tiohundra lyfter i den korrespondens som presenterades för nämnden på torsdagen innan är det Öppet hus hos fackförbunden och där möts jag inte alls av det lugn som förvaltningen försökte sprida. Här undrar de i stället över i vilka hål förvaltningen stoppar de extra pengar som borde gå ut i verksamheten. Som det presenteras nu kommer tillskotten inte ens att täcka löneökningarna.

Ja, Reidar Carlsson, det är något som inte stämmer. En sak som inte stämmer är att politikerna i nämnden får budgeten på bordet en timma innan beslut ska fattas. Budgeten verkar också enbart utarbetat efter hur det gick förra året, förbrukade verksamheten mindre än tilldelat minskar tilldelningen (gäller för typ alla verksamheter utom själva nämnden), förbrukade de mer än tilldelat kanske de får en viss ökning, men oftast inte lika stor ökning som de förbrukade året innan. Vad vi ville se producerat talades det inte om. Att t ex BUP hade en beställning på 70 neuropsykiatriska utredningar förra året och gjorde 74. Samtidigt vet vi att familjer i Norrtälje får vänta ett år på en utredning, trots vårdgaranti på 90 dagar. Borde vi inte då beställa fler utredningar? Till svar på denna fråga får jag: "De får göra hur många utredningar de vill, det finns inget tak." Grejen är väl att antalet beställda utredningar är kopplad till en summa pengar som räcker till ett visst antal anställda och inte mer, de kan ju inte jobba 24/7. Antalet beställda utredningar kopplat till den kö som finns idag vittnar om vilken ambitionsnivå som finns på området. Men det som inte stämmer är ju att vi inte ens ges tillfälle att diskutera detta i politiken innan budgetbeslut ska fattas. Ambitionerna har under de senaste åren bestått utav att skaffa fler privata utförare till kommunen, inte på vad vi vill att de ska göra eller var vi vill att de ska finnas för våra medborgare.

En fråga som vi fritidspolitiker som sitter som ersättare i nämnden, eller för den delen; vi medborgare, kan ställa oss är om det finns politiker i nämndens ledning, eller i kommunen eller landstingets ledning som tillsammans med de som sitter i Tiohundra ABs ledning som vet betydligt mer om vad detta är för spel, om vad det som inte stämmer, och om det finns ett syfte med att skapa oro och en negativ bild av Tiohundraprojektet som sådant nu precis innan det ska permanentas efter tio år som projekt. Hur som helst är det här fruktansvärt olyckligt. Tiohundraprojektet måste ses som ett projekt och ett arbetssätt med positiva effekter och verksamheten måste också prioriteras och satsas på i budgeten. Det är ingenting att skryta med att verksamheten är den billigaste i världen, när pengarna aldrig räcker. Att vi hela tiden satsar på och gör verksamheten bättre, det vore något att skryta med på riktigt.

Återigen det där med detaljer och en sann oro

$
0
0
Idag när jag promenerade hem från spåret efter joggen eftersom benen på något sätt kändes som  betongklumpar som inte ville springa mer, så stötte jag ihop med en f d kollega. Hon hoppade genast av cykeln och började berätta om hur resursfördelningen på skolan där hon jobbar slog mot de yngsta barnen. Hon berättade, nästan med gråten i halsen, hur 46 andraklassare ska klara sig med mindre lärarresurser än en femteklass med lika många elever. Och när frågan ställs om regeringens speciella satsning på lågstadiet svarar rektorn att det väl bara är något krav från Vänsterpartiet som de inte behöver bry sig så mycket om.

Jag blir oroad när hon visar mig resursfördelningen på skolan och berättar att klassläraren nu själv kommer att få ha barnen i idrott, att det nästan inte blir några timmar i halvklass, helklass i slöjd t ex. Till hösten kommer skolan att ta in 50% fler sexåringar till förskoleklassen, vilket gör ca 60 elever. När jag frågar hur det kommer att påverka situationen på fritids, där grupperna redan är gigantiska, svarar hon att fritids är de som hamnar längst ned i hierarkien på skolan, sen kommer lågstadiet och de, som hon anser, gynnas av resursfördelningen är mellanstadiet, det är de som står högst i hierarkien. Hon vittnar också om att resurser för barn med särskilda behov knappast går att få. Oavsett om resursfördelningen grundar sig på den hierarki som denna lärare upplever, eller om det helt enkelt finns för lite resurser totalt att fördela på skolan så är det inte tillfredsställande. Bristen på tillgång till speciallärare och specialpedagoger gör arbetsbördan tung för många lärare.

För att våra barn ska klara av skolan och ta till sig de kunskaper vi vill att de ska ha krävs att de ges förutsättningar för detta. Att få undervisning i mindre grupp är en förutsättning som hjälper väldigt många barn. Att starten i skolan blir bra är också en viktig aspekt för att eleverna ska hålla motivationen uppe, viljan att lära, orken att ta till sig det nya. En skola som växer på samma utrymme som tidigare rymt färre elever, samtidigt som eleverna blir yngre kräver kompetens och det kräver tillräckligt med vuxna. Utvecklingen som min f d kollega beskriver känns inget vidare.

Som politiker får vi inte lägga oss i detaljer, det är rektorn som vet bäst hur resurserna ska fördelas, men när jag hör detta reagerar jag som pedagog, som förälder och som medborgare. Konstigt är väl då om de förtroendevalda inte kan göra ett dugg....

råtext till förstamajtal

$
0
0


Kamrater, mötesdeltagare!
Välkomna till första maj med Vänsterpartiet i Norrtälje året efter val till riksdag, landsting och kommun. 2015. Det har hänt en del sen förra första maj, vi har fått ett nytt styre i riket och ett nytt styre i kommunen. I landstinget är det samma gamla borgarstyre. Skillnaden är att de idag måste styra med stöd av SD. Det som inte har förändrats är att vi fortfarande sitter i opposition i alla tre nivåer. Men det är en förändrad oppositionsroll då styret på alla tre nivåer är beroende av stöd från fler partier för att kunna driva igenom sin politik. I landstinget lutar man sig som sagt mot SD, men i kommun och riksdag har vi större möjlighet att påverka.
Vi är väldigt tacksamma att vi nu har en ny regering och ett nytt styre i kommunen. Vi är glada och tacksamma över det och önskar inte tillbaka de moderatledda allianserna som drivit landet mot ett kallare samhälle med större klyftor. Och det kändes kanske lite konstigt i början, att vara i opposition med ett annat styre, en inte lika tydlig motståndare, men nu har vi vant oss och tycker oss ändå kunna arbeta som ett skarpt oppositionsparti som drar politiken åt vänster.
Vi har fått väldigt många nya medlemmar. Och väldigt många vill vara aktiva och arbeta för en mer solidarisk politik. Vi har verkligen tur för på sista tiden har det vid flera tillfällen uppdagats att det krävs många uppmärksamma personer för att saker och ting ska gå rätt till i den här kommunen.
I vårt kommunala handlingsprogram för 2014-2018 inleder vi:
”Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av allas lika värde, rättigheter och möjligheter. I det samhället bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sina behov.
Vänsterpartiet vill demokratisera Norrtälje kommun. Människor som lever här måste känna att de kan ta del av och påverka beslut och förändringar som rör deras vardag. Varje människa måste kunna förstå hur hen kan vara med och bilda opinion för att förändra det som upplevs som felaktigt eller orättvist. Alla beslut ska föregås av en tydlig förberedelsetid och de ska vara enkla och begripliga samt fattas så nära människor som möjligt.
Vi vill också demokratisera vår gemensamma sektor. Brukare, anhöriga och personal ska få större inflytande över den verksamhet som i första hand berör dem. Vi motsätter oss fortsatt privatisering och marknadsstyrning av skola, vård och omsorg. Människors behov, inte företagares vinstintressen, ska styra den gemensamt finansierade välfärden.
Vår uppfattning, som bekräftas av aktuell forskning, är att minskade klyftor främjar en god samhällsutveckling. Vi vill bekämpa de klyftor som finns genom att, inom politikens alla områden, arbeta för jämställdhet och rättvisa.”
Japp. Och med dessa ambitioner känns det som vi har en del att göra.
Kommundirektörerna har redan trampat i klaveret åtminstone två gånger. Med vems goda minne kan undras? Först var det kontokorten som användes för privata utgifter och sprit. Sen var det utbyggnaden av vattenledningar, Moderaternas skötebarn och enligt f d kommunalrådet den största miljösatsningen genom tiderna och då menade han inte bara i Norrtälje utan i världen. Här hade tydligen direktörerna en hel del att göra med mörkandet av att allt inte stod rätt till.
Nu är frågan om kommundirektörens s k ”föreläsning” för samtliga nämnder och nya parlamentariker kan bli droppen som får bägaren att rinna över. Vi är flera inom Vänsterpartiet som reagerat på den bild av hur kommunikationen i kommunen ska gå till enligt kommundirektören. Politiker talar till chefer som talar till medarbetare som utför åt medborgare och åt andra hållet får ingen information gå. Medarbetare ska verkställa politiskt fattade beslut, inte protestera, inte prata med politiker. Det är helt på tvärs med den utveckling vi i Vänsterpartiet vill se. Frågan är om kommundirektören håller denna ”föreläsning” enligt uppdrag från politiker. Och i såna fall; Vilka politiker?
I Vänsterpartiet är vi glada att ambulansanställda i Hallstavik kontaktade såväl oss politiker som pressen för att visa på sin ohållbara situation med nuvarande politiska beslut. Det har också visat sig att patienter i Norrtälje kommun tillhör den fjärdedel som får vänta längst på ambulans i landet. Trots att vi tillhör Stockholms län. I Vänsterpartiets landstingsbudget finns nu en ytterligare ambulans i Norrtälje kommun med.
I Vänsterpartiet är vi glada att personalen på Häverö resursskola gick ut i tidningen för att berätta om sin oro över den omorganisation som skulle innebära nedläggning av enheten. I och med deras agerande kunde en diskussion startas kring inkludering och vad detta innebär i praktiken.
Vi är glada att läkare inom mag- tarmkirurgi kontaktade oss och berättade om konsekvenserna för sjukhuset då verksamheten flyttas till Danderyd. Att patienter med bröstcancer hör av sig till oss och berättar om hur bröstmottagningens flytt från Danderyd till St Göran drabbar dem. Vi vill som politiska representanter kunna fånga upp människors oro och synpunkter och föra in dem i beslutsunderlagen. Men det är svårt. Det är svårt när vi själva får veta vad som är på gång. När även vi som förtroendevalda får läsa om beslut, som t ex nedläggningen av Singö och Närtuna skola samt att det inte blir någon skolutredning, i Norrtelje tidning. Vi hade faktiskt hoppats att det skulle bli annorlunda med det nya styret.
Och enligt kommundirektören ska vi politiker inte ha någon kommunikation med medarbetare. Politiker får sedan gammalt i denna kommun inte heller besöka skolor utan att vara inbjudna, vilket vi blir ungefär en gång vart fjärde år.
Hur ska vi då kunna ha ett öppet och demokratiskt samhälle där vi tar till vara människors kraft och idéer?
Hur ska vi då kunna uppfostra våra ungdomar i den representativa demokratins anda? Hur ska vi engagera människor? Hur ska vi göra dem delaktiga i sin vardag och i sitt liv?
Ska den enda kommunikation förtroendevalda personer kan ha med andra medborgare vara genom anonyma nättroll i tidningens kommentarsfält? Vad ger de för signaler?
I Vänsterpartiet gillar vi att göra studiebesök. Förutom att alla vi vänsterpartister med uppdrag här i kommunen har civila arbeten, för ingen av oss är heltidsarvoderad som politiker, så besöker vi gärna även andras arbetsplatser och lyssnar till deras version av hur politiska beslut påverkar deras vardag. Det kan vara så väldigt annorlunda från den dragning vi får av tjänstemännen på ett sammanträde. Så, bjud gärna in oss. Vi kommer, vi lyssnar.
Vi besökte t ex Hallstaviks vårdcentral i februari. En vårdcentral som drabbats hårt av Vårdval Stockholm. En vårdcentral som var en av de enheter som skulle stärkas av tiohundrasamarbetet, men som offrades för Filippa Reinfeldts vårdvalsmodell. En modell som bygger på vinstintresse och utarmar enheter i olönsamma områden som t ex icke tättbebyggda områden, fattiga områden, områden med hög medelålder och höga sjuktal. På Hallstaviks vårdcentral finns en hel flygel byggd för sjukgymnastik, men den står tom. För enligt vårdvalet måste den som erbjuder sjukgymnastik även erbjuda arbetsterapeut och logoped, vilket vårdcentralen varken har behov eller resurser till. Ett rum på Hallstaviksvårdcentral som nästan också står tomt är mödravårdscentralen/ungdomsmottagningen. Hit kommer en sköterska från Norrtälje ett par timmar i veckan. Det finns inga fasta läkare på Hallstaviks vårdcentral. En sköterska berättar om en läkare som skulle stanna tre månader; hm, tänkte hon, då är det kanske värt att lära känna honom.
Bot på detta är enligt borgarna att sälja vårdcentralen, men det fanns ingen som ville köpa den. I Vänsterpartiet anser vi att vi måste låta behoven styra. Finns behov av sjukgymnastik i Hallstavik ska det finnas sjukgymnaster i lokalerna. Finns behov av mödravård, ska mödravårdscentralen vara bemannad till fullo. Ungdomarna ska ha en ungdomsmottagning som är bemannad, inte bara kunna plocka kondomer i ett öde väntrum.
Det kostar kanske mer än i centrala Norrtälje eller Stockholm, men det måste vara behoven som styr. För att kunna locka läkare vill vi göra arbetet vid vc mer intressant, kanske göra det till en akademisk vårdcentral med möjlighet till forskning och en viss överkapacitet. Samarbetet med Akademiska sjukhuset i Uppsala bör också kunna stärkas. Länsgränsen får inte förhindra den närmaste och bästa vägen till vård. Vårdvalet har för invånarna i Hallstavik knappast inneburit någon ökad valfrihet, snarare tvärtom när de nu blir tvungna att åka till Norrtälje för t ex sjukgymnastik.
Tiohundra AB är ett bolag och inte egen regi. Men det är kommun och landsting som äger bolaget och vi borde därför kunna utforma en personalstrategi för såväl Tiohundra AB som för Norrtälje kommun som gör vår kommun känd som en god arbetsgivare.
Till kommunfullmäktige på måndag 4/5 har vi fått bilagt ett personalbokslut som manar till en del funderingar. Till exempel beskriver bokslutet hur antalet tillsvidareanställda i kommunen sjunkit de senaste fem åren till följd av minskade barnkullar. Vad är det för slutsats att dra när vi har knökfulla barngrupper i förskolan och på fritids, stora klasser i skolorna och långt ifrån tillfredsställande resultat? Bör vi då i stället inte kunna se denna minskning av tillsvidareanställd personal som en utebliven satsning på högre kvalitet?
Bokslutet anger också att andelen tillfälliga anställningar ökat något, men inte hur stor den andelen är. Nu vet jag genom en interpellation som vi ställt i fullmäktige att siffran i december 2014 låg på 14,3 % av de månadsanställda. De flesta av dessa hittar ni inom barn och utbildning som står för nästan 70 % av kommunens anställda då kommunen inte har någon hemtjänst och äldrevård i egen regi. Då hade antagligen siffran för tillfälliga anställningar varit högre.
Till detta kommer att sjuktalen hos de anställda ökar, liksom långtidssjukskrivningarna. Hur påverkar allt detta kvaliteten på vår verksamhet?
Att människor drabbas av långtidssjukskrivningar beror inte sällan på stress och liten möjlighet till inflytande över sitt arbete. Båda dessa orsaker kan hänga ihop med osäkra anställningar och deltidsanställningar, men även med stora barngrupper och dåliga förutsättningar att kunna utföra sitt arbete med hög kvalitet. När nu barnkullarna blir mindre ser vi ändå hur fritidshemsgruppsstorlekarna ökar och personaltätheten minskar. Är detta verkligen önskvärt?
I Vänsterpartiet har vi sedan länge jobbat för att få mindre barngrupper i förskolan och på fritids. Vi är övertygade om att det har betydelse för barnens möjligheter att ta till sig kunskaper i skolan. Det har också betydelse för förskollärare, barnskötare och fritidspedagogers möjlighet att utföra sina uppdrag. Vi vill att de kommunala enheterna ska vara så bra att såväl barn, föräldrar och personal väljer dem. Därför vill vi förbättra arbetsmiljön genom att i första hand se till att bemanningen är tillräcklig med avseende på arbetsbelastningen. Vi vill att meddelarskydd och meddelarfrihet ska omfatta alla som arbetar inom skattefinansierade verksamheter samt att fasta heltider ska vara normen för kommunala anställningar. På så vis vill vi bli en attraktiv arbetsgivare, höja kvaliteten på verksamheten samt bidra till friskare medarbetare. Dessa initiativ vill vi också skapa förutsättningar för inom Tiohundra AB.


Till sist; ordning och reda, god ekonomisk hushållning, det sistnämnda enligt kommunens finanschef också likalydande med kommunens mantra. Känn på den; god ekonomisk hushållning…
Kommunens finanschef, sen finns kommunens ekonomichef och sen de två kommundirektörerna då. Det är nog för övrigt några av dessa som drar upp kommunanställdas genomsnittslön till över 28 000 kronor. God ekonomisk hushållning.
De initiativ och idéer som vi i Vänsterpartiet har, och några av dem har jag nämnt här idag, men skulle jag nämna alla skulle jag få prata i timmar, de finns i vårt kommunala handlingsprogram 2014 – 2018. Programmet kan ni hämta här om ni är nyfikna. Den sjätte juni gör vi vår årliga uppföljning på programmet ute på Färsna gård i form av seminarium, tal, men också underhållning, allsång och grillning. Mer om detta kommer att finnas på vår hemsida och på vår Facebooksida. Ni är varmt välkomna även då. På vår hemsida finner ni också debattartiklar, motioner, interpellationer mm som vi har lagt sedan den nya parlamentariska gruppen tillträdde vid årsskiftet.
Det finns mycket att göra kamrater. Tillsammans kan vi göra skillnad!

Berör politik människor?

$
0
0
I fredags var det första maj, arbetarrörelsens internationella dag, en stor och viktig dag och det brukar jag alltid passa på att berätta när det är första maj. Det är inte så att arbetare idag har det bra och inte behöver någon dag, vare sig här i Sverige eller i världen. Tvärtom har anställningar blivit osäkrare, arbetsuppgifter tyngre och mer ansvarsfulla samtidigt som många utför viktiga jobb till alldeles för låga löner. Alla arbetare/anställda i Sverige idag har det definitivt inte bra, även om det givetvis är gött att ha ett jobb att gå till, att kunna betala sin hyra och sin mat. Klyftorna i Sverige har ökat och antalet fattiga barn växer. Vi har hemlösa och EU-migranter som på något sätt ger oss en illustration av klyftorna i vårt eget, lagomland Sverige.

I år 2015, har vi ett socialdemokratiskt kommunalråd i Norrtälje kommun. En företrädare för arbetarrörelsen som arbetar för att vända trenderna i kommunen mot ett samhälle med mindre klyftor och större delaktighet bland invånarna. Hon gör detta tillsammans med bl a lokaltidningens oberoende favoritparti, Centern. Av den anledningen borde det ju vara dubbelt intressant för tidningen att ta del av vad kommunalrådet har för politiskt budskap på självaste första maj?

Men i måndagens tidningen finns bara en liten stänkare från Socialdemokraternas förstamajfirande i parken, som enligt artikeln samlade ca 200 personer. Att oppositionspartiet Vänsterpartiet haft en tillställning med ca 60 deltagare vid Pythagoras industrimuseum nämns inte ens med en suck. Däremot ägnas tre stora uppslag åt att Knutby torgs handelsområde fyller tio år och att schlagerartisten Magnus Carlsson var där. Jo, men det är väl jättekul, men vad är proportionerna? Så vitt jag vet talade kommunalrådet Ulrika Falk (S) även i Hallstavik på första maj och för en lokaltidning borde det vara av yttersta intresse att ta del av de sittande styrets idéer för utvecklingen av Hallstavik, inte minst det nedläggningshotade poliskontoret som de faktiskt skriver om i en annan artikel. Det handlar ju inte bara om ett poliskontor, det handlar även om en halvt ödelagd vårdcentral, som jag själv talade om í mitt förstamajtal. Det handlar om vilka insatser vi vill se för att få till en utveckling av en bygd som behöver just utveckling. Det räcker ju inte här med att, som Berit Jansson (C) föreslår, låta ungdomarna gå hem och vika strumpor på eftermiddagarna. Här handlar mycket om arbete, om arbetare som blivit av med sina arbeten då behovet av mänsklig arbetskraft krymper på bruket, om en omställning, om ungdomars hopp om ett kvalificerat arbete med god lön. Hur ska vi möta detta? Det hade tidningen kunnat skriva om, men i sin pyttelilla artikel om första maj har de inte nämnt någonting om vilken politik Ulrika Falk förde i sitt tal. Fattigt, kan en tycka, fattigt. En dagstidning måste väl ändå kunna utgå från att politiken som styr kommunen också är någonting som berör människorna?

Och en kan ju undra om det är samma nyhetsredaktion som gång på gång får reda på besluten i kommunen innan ledamöterna själva vet om dem som sedan visar sånt totalt ointresse för politik över huvud taget.

Kommundirektören får gå

$
0
0
En av direktörerna är nu petad. Tror inte att det har något direkt samband med mitt förstamajtal eller den "demokratiföreläsning" som han kuskat runt och dragit för samtliga förtroendevalda i Norrtälje kommun (samt en del stackare från landstinget). Ja, den föreläsning som jag tidigare skrivit om där politiker bara får tala till chefer som bara får tala till medarbetare som utför åt medborgare som kan vända sig till politiker för att klaga så kan politikerna tala till cheferna osv. En hopplös modell av envägskommunikation som endast verkade ha som syfte att tysta anställda och se till att politiker inte på något vis tog chansen att ta kontakt med anställda, eller medborgare för den delen. En modell som byggde på att medarbetare inte kunde vara politiker eller att medborgare faktiskt kunde vara medarbetare.

Utan att veta vem som beställt den föreläsningen så hoppas vi nu att detta tråkiga, enkelriktade kommunikationsförfarande är ett minne blott.

Direktören  blev entledigad för att det inte fanns något förtroende mellan honom och politiken. Det verkade ömsesidigt. Trots att han själv föreläst om att en chef bara måste utföra vad politiken beslutar. Så hade han tydligen svårigheter med just detta. Det fungerar inte om vi vill ha en effektiv kommunapparat där våra pengar används på bästa sätt. Nu kommer pengarna att användas till något så tokigt som att betala denne man för att inte göra någonting i ett år. Så ser avtalen ut. Inget konstigt i det. Hoppas bara att det blir ett restriktivt avtal med nästa kommundirektör. Hoppas att det blir en som med glädje utför sitt jobb och inspirerar andra. Hoppas vi alla får vara delaktiga i rekryteringsprocessen, mer eller mindre. Hoppas det blir någon som inte nödvändigtvis går i kostym, någon med fart och fläkt, men ändå stabil och säker. Hoppas det blir någon som uppmuntrar samtal åt alla håll och kanter.

En värdig ålderdom

$
0
0
Idag hade sjukvård- och omsorgsnämnden sitt sammanträde förlagt på Kristinagården i Hallstavik. Det är ett särskilt boende som jag besökt några gånger och jag blir alltid positivt överraskad och glad när jag är där. I anslutning till Kristinagården ligger också demensboendet Augustjansgården. På boendet bor de äldre i egna lägenheter och det finns också möjlighet till parboende. Just nu bor två par där tillsammans. Det finns också fem korttidsplatser som under förra året var hotade av nedläggning (eller flytt till ROS i Norrtälje). Det är bra att detta inte skedde. Många har växelboende där, men det förekommer också att en bor där när en blir utskriven från sjukhuset och inte är "tillräckligt" frisk för att klara sig själv hemma. En kvinna som jag träffade där hade bott där två veckor i taget i sju år och hon var så nöjd och ville givetvis inte bli flyttad till Norrtälje, 4,5 mil bort. Just växelboende tror jag är väldigt viktigt att det finns i närheten av hemmet så att eventuell partner eller familj har möjlighet att ha tät kontakt även under den tid då personen i behov av stöd är på boendet. Jag hoppas verkligen att alla planer på att lägga ned platserna är borta nu.

Enhetscheferna på de två boendena  berättar för nämnden att de har ett eget kök som lagar större delen av all mat från grunden. De talar om vikten av bra kost för de äldre och nämner bl a sömnen och fallolyckor. För några år sedan serverades mycket halvfabrikat och de äldre blev hungriga på natten, fick svårt att sova och personalen fick bre mackor åt dem. Nu sover de mycket bättre. Enhetscheferna nämner också kosten som förebyggande för fallolyckor, närmare går de inte in på det, men eftersom jag är övertygad om att en god kost har många positiva effekter på oss människor i livets alla skeden så tycker jag att det är mycket intressant om det finns vetenskapliga belägg för att en god kost också förhindrar fallolyckor hos äldre.

När vi går på en rundvandring efter lunch frågar en av enhetscheferna om särskilt boende utan biståndsbedömning. Hon har fått frågan från personer som besökt boendet på Öppet hus och fått för sig att detta kan vara någonting som diskuteras politiskt på någon nivå. De moderata representanterna avslår givetvis detta, troligtvis medvetna om att det är ett vänsterpartistiskt förslag, medan centerpartisten babblar på om att det måste finnas olika typer av boenden, t ex trygghetsboenden där de äldre själva kan välja om de vill bo. Enhetschefen berättar om en kvinna på 94 år som fått avslag från biståndsavdelningen två gånger för att hon är "för frisk". Hon undrar vem som bedömer det, om inte den gamle själv vet bäst hur hon mår och tycker att om det är så att det inte finns plats för att det är fullt så är det väl bättre att vi motiverar avslaget med detta? Hon har träffat flera äldre som undrar varför de inte anses kapabla att välja själva om de vill bo i särskilt boende vid sin ålder. Jag kan bara hålla med. Moderaterna är förstås rädda att alla då skulle välja att bo på särskilt boende och det skulle bli jättedyrt för skattebetalarna, men jag tror de har helt fel. De flesta vill antagligen bo kvar hemma så länge som möjligt, men det är dumt att utgå från att alla nödvändigtvis vill det. Äldre människor är antagligen fullt kapabla att bedöma hur de mår, hur trygga/ensamma de känner sig och om boende i ett särskilt boende skulle passa dem bättre än att bo kvar hemma. I vår kommun bor dessutom många äldre ensamma i stora hus, långt ut på landet och i hemtjänsten ingår långt i från allt som måste skötas på ett sånt ställe. Det är dags att vi diskuterar kvarboendeprincipen och hur den påverkar äldre människors valfrihet och delaktighet i vården.

Kristinagården har en egen facebooksida där de lyfter fram positiva händelser/upplevelser/moment från omsorgen och vården av de äldre. Det är ett äldreboende där de äldre ofta får komma ut, de har en härlig trädgård och inte bara höns utan även en vårdhund som kommer på besök två gånger i veckan.

Sommarambulans

$
0
0
Idag kan vi läsa i Norrtelje tidning att kommunen ska få en sommarambulans. Antagligen var det någon allianspolitiker som i debatten som Vänsterpartiet lyfte i landstingsfullmäktige tidigare i år som kom på att de kanske inte skulle kunna få sjukvård på direkten när de skulle vistas på sitt sommarställe under sommaren. Vänsterpartiet lyfte frågan efter larm från ambulanspersonalen i Hallstavik och senare har skillnaderna i insatstider för ambulanser också lyfts på nationell nivå där det visar sig att Norrtälje kommun tillhör den fjärdedel av landet som har längst insatstider.

Många stockholmare (och andra) tillbringar delar av sin semester i Norrtälje kommun. Det gör att befolkningen tredubblas under sommartid och det har länge legat till grund för ett annorlunda sommartänk inom sjukvården jämfört med övriga Stockholms län. I Norrtälje kommun är t ex trycket på sjukhuset högre under sommaren medan det i andra delar är lågsäsong för att människor är bortresta. Personalen inom sjukvården i Norrtälje kommun har strikta regler för hur de får ta ut sin semester, inte för många veckor i rad under sommaren och under åren har det funnits extra ambulanshelikopter och extra sommardoktor under sommarmånaderna för att kunna ta emot alla de som söker sig till sjukvården.

Nu säger Anna Nergårdh, chefsläkare på Stockholms läns landsting, att beslutet om sommarambulans i Norrtälje kommun är någonting som vuxit fram efter årliga uppföljningar, men det känns lite krystat att tro på detta. Flera politiker ur olika läger erkände under fullmäktigedebatten i våras att deras kunskap om att läget var på detta viset var knapp, för många kom det som en överraskning. 

Beslutet om en extraambulans i kommunen under sommaren är bra, men det saknar en del aspekter. Fortfarande uppehåller sig de som beslutar enbart vid befolkningsunderlaget. Jag säger inte att detta inte spelar roll, för det gör det naturligtvis. Ju fler människor som finns i området desto fler kommer att vara i behov av ambulans och desto oftare kommer ambulansen att vara upptagen. Under sommaren, då befolkningen tredubblas, kanske ett par extraambulanser borde stationeras om till Norrtälje kommun? Eftersom SOS alarm ändå tillämpar fri dirigering i länet så skulle ju detta enbart innebära ett annat utgångsläge, att ambulanserna följer befolkningen ut på landet? De skulle fortfarande kunna dirigeras till körningar i Stockholms närförorter och innerstad. Å andra sidan glömmer beslutsfattarna att nästan 60 000 personer bor i kommunen året om, antagligen fler då fritidshussäsongen blir allt längre för varje år. Dessa människor har också rätt till en likvärdig vård och som läget ser ut idag så skulle inställelsetiderna för ambulansen behöva kortas ned även på vintern för att nå detta likvärdighetsmål. De stockholmare som befinner sig i skärgården på sommaren är inte viktigare än de personer som bor där året om. Därför behöver Norrtälje kommun en extra ambulans året om. Vi behöver också ett bättre samarbete med Uppsala län för att ge invånarna i norra kommundelen bästa möjliga vård.
Viewing all 225 articles
Browse latest View live