Mammapolitik

Tillgänglighet är otroligt viktigt i dagens snabba samhälle. Finns du inte där när någon söker dig är du borta, du finns inte mer, du är utbytbar. För den som söker dig är det själva grejen; att kunna byta ut det/den som inte snabbt svarar upp mot förväntningarna. Att alltid nå snabb tillfredsställelse.

Därför ser det ut som det gör på.arbetsmarknaden i många branscher; du anställs under kortare perioder och på få timmar, men förväntas vara tillgänglig 24:7. Detta är ett faktum inom många kvinnodominerade branscher som handel, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård och säkert bidragande till höga ohälsotal inom dessa yrken.

Därför är det ett gott betyg för socialdemokraternas Ulrika Falk då hon får pris som mest företagarvänlig politiker med motivationen att hon alltid är tillgänglig när företagen behöver henne. Det låter ju lite som hon fått pris för "bästa springvikarie", men motiveringen har nog en.helt annan innebörd, en viktig sådan och det visar också att heltidspolitiker spelar i en helt annan division än vi andra.

Själv blev jag upprörd när jag läste artikeln i norrtelje tidning, inte för att ulrika och Jansson (m) fick priset från företagarna utan för att vi missade en debatt kring centrumutvecklingen i Norrtälje, en fråga som engagerar mig djupt. Varför missade vi debatten? Har mail och telefonsamtal lämnats olästa/obesvarade p g a den stora anhopningen av inbjudningar och förfrågningar? Har jag själv haft så många bollar i luften att jag inte lyckats uppfatta just den här? Har vi varit otillgängliga och därför bortvalda i dagens snabba samhälle? Eller har ingen ens behövt oss så att vår tillgänglighet aldrig testats? För det säger sig själv, om det var första gången företagarföreningen försökte få tag på oss och de av nån anledning inte lyckades, så har de ju aldrig provat förut och aldrig kunnat avgöra hur tillgängliga vi är när de "behöver" oss, och på så vis har vi aldrig ens fått kvala till priset med motiveringen "tillgängliga när vi behövs".

Sorry för ett djuplodande inlägg så.här en solig fredag eftermiddag, men jag förebrår mig själv för att vara för otillgänglig samtidigt.som jag hoppas att detta inte var en medveten handling för att utestänga dem som en inte ser "behovet" av.

Vänsterpartiet i Norrtälje har under flera år uppmärksammat situationen på våra fritidshem. Barngrupperna är stora och personaltätheten är låg. Det är svårt för pedagogerna att hinna med och se och tillgodose alla barns behov. Många barn väljer att sluta på fritids innan de fyller tio år. Hur dessa barns vardagar då ser ut kan vara mycket varierande. Kanske finns det de som, enligt vice kommunalråd Berit Janssons (C) visioner, går hem och viker strumpor och plockar ur diskmaskinen, men det finns säkert också de som bara driver runt på stan eller går hem och sätter sig med ett dataspel i väntan på att föräldrarna ska komma hem. Att ge pedagogerna resurser att utveckla och anpassa verksamheten för de barn mellan tio och tolv år kallar vice kommunalrådet för curling (liksom att erbjuda ungdomar kommunala sommarjobb för att hjälpa dem att få in en fot på arbetsmarknaden), och det ska inte Norrtälje kommun ägna sig åt. Nej, den sittande borgerliga majoriteten vill se livskraftiga och kreativa ungdomar som själva skapar sin framtid. Vad som händer med de som inte känner sig fullt så starka på egen hand framgår inte av den borgerliga punktprogrammet.

Vänsterpartiet i Norrtälje har lagt interpellationer och motioner om en översyn av barngruppsstorlekarna på fritidshemmen och vi har också föreslagit att verksamheten för tio till tolvåringar får möjlighet att utvecklas. Vi tror inte att alla tio till tolvåringar verkligen vill gå hem och vara ensamma med strumptvätten. Vi tror inte heller att alla ansvarsfulla föräldrar, som kanske pendlar till ett jobb utanför kommunen och inte kommer hem förrän flera timmar efter skolans slut, vill att deras barn är ensamma, alternativt är hänvisade till att hänga med de kamrater som inte heller har någonstans att ta vägen. Många barn behöver i tio till tolvårsåldern fortfarande stöd i att finna meningsfulla aktiviteter för sin fritid av kompetenta vuxna.

Vår representant i Barn och skolnämnden, Christina Hamnö, har besökt flera olika fritidshem i kommunen och fått vår bild av verksamheten bekräftad. Personalen gör att dunderbra arbete utifrån de förutsättningar de har, men många gånger känner de sig otillräckliga. Knappa resurser till fritids är något som i längden drabbar de barn som även har knappa resurser hemma genom att det ökar klyftorna mellan dessa barn och de barn som t ex har föräldrar som arbetar i närheten. Arbetsförhållandena för pedagogerna blir också ohållbara och detta riskerar leda till ökade sjukskrivningar och ohälsotal.

Nu stöttar Vänsterpartiet centralt upp med 750 miljoner kronor för att få in mer personal i förskolan och på fritids för att kunna minska barngrupperna och antal barn/vuxen. Vänsterpartiet i Norrtälje har även föreslagit ett tak på 15 barn per barngrupp i förskolan. Pengarna till satsningen ska bl a tas genom en återställd restaurantmoms. En hög kvalitet på barnomsorgen, trygga föräldrar och goda arbetsförhållanden för personalen som tar hand om våra barn är viktigare än att det är billigare att äta ute. Arbeten inom de pedagogiska verksamheterna borde kunna vara lika attraktiva för de ungdomar som arbetar inom restaurantnäringen idag och, som enligt Alliansen, med dessa förslag kommer att bli arbetslösa.

I många mätningar som görs gällande kvalitet och nöjdhet hos befolkningen så hamnar Norrtälje i botten. Ofta försvarar sig ansvariga politiker och tjänstemän med "att det ingår inte i uppdraget" och "vi bryter inte mot lagen". Fullkomligt absurt. Vill man inte göra det bästa för sin befolkning?

I Vänsterpartiet har vi länge påpekat möjligheten att göra Tiohundraarbetet till ett flaggskepp för kommunen. Inom projektramen har funnits möjligheter att testa unika samarbetssätt och synvinklar, men i stället har projektets senaste år ägnats åt att likrikta all verksamhet med den i övriga Stockholms län. Trots att tanken var den motsatta, att utveckla en unik samarbetsmodell, anpassad efter de specifika förhållanden som råder i vår kommun.

Till exempel har en speciell Parkinsonmottagning utvecklats vid Norrtälje sjukhus. Denna ska nu avvecklas. Detta föranleds till synes först och främst av att den drivande läkaren ska gå i pension. Det är svårt att rekrytera en ny person med de rätta kvaliteterna. När jag läser kommentarer från Tiohundra AB kring avvecklingen av mottagningen får jag flera skäl serverade; verksamheten är uppskattad, men inte vetenskapligt utvärderad (vi vet inte om den är bra), personer med Parkinsons sjukdom finns inte med som enskild målgrupp för geriatrisk vård (vi MÅSTE inte tillhandahålla speciell vård för dem), att erbjuda hembesök ingår inte i uppdraget (vill de ha vård kan de ta sig till närmsta mottagning), vårdformen finns inte någon annan stans i länet eller landet (Vi bör anpassa oss till en lägre nivå) och bla bla bla, vi beslutar avveckla detta och fokuserar på kärnverksamheten enligt uppdraget. De parkinsonpatienter som finns idag (50-100 st) hänvisas till primärvården, neurologmottagning på Danderyds sjukhus eller eventuellt till ASIH.

Nej, det är väl inget olagligt i detta, men är det bra? Är vi nöjda med den utvecklingen av vården? Ger det oss ett flaggskepp att sätta kommunen på kartan? Från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna föreslog vi vid dagens sjukvård och omsorgsnämnd i stället att Vårdbolaget Tiohundra AB får i uppdrag att återuppta rekryteringsförsöken av en specialistläkare med Parkinsonkunskaper och att överläggningar med nuvarande konsultläkare tas upp för att se om han kan vara kvar tills rekryteringen är klar. Inga personer ska hamna mellan stolarna i Tiohundraarbetet. Inte ens om de har Parkinsons sjukdom, kanske i synnerhet inte de som är sjuka ska hamna mellan stolarna t o m, kanske är det så.

Vi har sett för mycket av centralisering och likriktning inom hälso sjukvårdsarbetet i Norrtälje kommun de senaste åren. Allting måste se ut precis som i övriga Stockholms län. Inga möjligheter att anpassa efter geografi, åldersstruktur eller socioekonomi. Detta är antagligen en bidragande orsak till att medborgarnas nöjdhet med Tiohundraprojektet har sjunkit. Den senaste mätningen i Tiohundrabarometern, som utförts sedan projektets start 2006, visade inga muntra siffror och det är väl också därför den borgerliga majoriteten har valt att inte presentera den och nu också väljer att, med två år kvar av projekttiden, lägga ned mätningen. Detta trots att den näst sista utfrågningen, rundringningen till 2000 medborgare troligtvis redan är avslutad (skulle göras i februari 2014) och egentligen bara ska sammanställas. Sedan skulle en sista rundringning ske i mars 2015. Den borgerliga majoriteten hänvisar till andra mätinstrument som t ex Öppna jämförelser. Detta är dock ingen lokal mätning som ger svar på vad den lokala befolkningen tycker. Det är också en kvalitetsjämförelse över landet och ställer inte samma frågor som Tiohundrabarometern. Barometern ger dock, enligt nämndens ordförande Erik Langby (M), ingen information om sånt som majoriteten vill kunna sätta upp mål för. Nej, kan tro det. Senaste Tiohundrabarometern visade att 64% av Norrtälje kommuns befolkning inte vill ha fler privata vårdföretag i kommunen. Stämmer ju illa med de mål Moderaterna har för hälso och sjukvården.

Det är flera år sedan den moderatledda borgerliga majoriteten i kommun och landsting avvecklade en av Tiohundraprojektet grundstenar, medborgardialogen, ett annat fora som lyfte den lokala befolkningens synpunkter på vård och omsorg. Nu lägger de även ner Tiohundrabarometern, allt för att slippa veta vad invånarna i Norrtälje egentligen tycker om vården. Det är ju egentligen ointressant också, då man inte arbetar för att utveckla unika lösningar för att tillgodose den lokala befolkningens behov utan bara är intresserad av att så fort som möjligt genomföra ett systemskifte som blir näst intill irreversibelt inom sjukvård och omsorgssektorn.

Här följer textunderlaget till det tal som jag höll idag vid Vänsterpartiets förstamajfirande på Pythagoras industrimuseum i Norrtälje;

Kamrater, mötesdeltagare

Första maj detta supervalår

Det är inte bara ett supervalår för att vi i Sverige går till val på flera olika nivåer eller för att det runt om i världen hålls val till olika parlament. Det är också ett supervalår för att det här är året då vi, folket, återtar makten. Det är vi som ska ha makten över våra liv. Det är våra behov som ska styra var husläkarmottagningen ska ligga, det är våra behov som ska avgöra hur mycket personal det finns på äldreboendet på natten, det är våra behov som ska ligga till grund för bostadsutbudet i kommunen, för kollektivtrafikens turtäthet eller för barngruppernas storlekar på förskola och fritids. Det är våra behov som ska ligga till grund för hur samhället byggs och inte enskilda individers girighet och vinstintresse. Därför ska vi detta supervalår återta makten över det som är vårt och det som angår oss.

För att åstadkomma detta måste vi byta majoritet i landet, länet och här i kommunen. Vi måste ge samhället andra direktiv och förutsättningar för att skapa en jämlikare och mer solidarisk verklighet för många människor.

Nu ska jag berätta om några viktiga förändringar som vi i Vänsterpartiet vill medverka till i Norrtälje kommun.

· Vi kan inte längre bara prata om att skolan måste lyftas, vi måste också se till att det finns resurser att göra det. Det räcker inte med att det finns bra skolor i kommunen, alla skolor måste vara bra, inga föräldrar eller elever ska kunna välja ”fel” skola. Detta vill vi bl a göra genom att höja lärarlönerna, minska kontroll, dokumentation och krav pålagt uppifrån och i stället satsa på fortbildning för lärare och fritidshemspersonal, kollegial utvärdering och vardagsnära forskning. I norra kommundelen skulle vi vilja göra ett försök med att skapa en ”akademisk enhet”. Det innebär ett brett samarbete med universitet/högskola, studentledd verksamhet och ständigt pågående forskning, vilket inte bara skapar attraktiva arbetsplatser utan också kvalitetssäkrar verksamheten samt ger arbetstillfällen. Satsningen kan också vara en del i att utveckla bygden. Utbildning är en rättighet och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att det är elevernas behov som ska avgöra hur mycket resurser de får.

· Vänsterpartiet vill också göra satsningar på fritidshemmen. Många barn tillbringar en stor del av dagen på fritids i väldigt stora barngrupper. Vi vill ge personalen större möjligheter att se alla barn och kunna erbjuda aktiviteter som passar barnen utifrån ålder och intresse. Det kan vi göra bl a genom fortbildning, ökad personaltäthet och mindre barngrupper. Särskilt vill vi se en granskning av verksamheten för barn mellan 10-12 år. Det är barnen och föräldrarnas behov som ska styra utbudet.

· Även inom förskolan vill Vänsterpartiet se mindre barngrupper. I Norrtälje har vi föreslagit 15 barn som ett tak. Det är samma siffra som Skolverket tidigare rekommenderade. Det behöver inte vara krångligt då siffran inte ska vara statisk, men den som vill ha en större barngrupp under en period ska motivera detta med t ex stora utrymmen, kort tidsperiod, specialutbildad personal etc. Barn som gått i förskola med hög kvalitet klarar också skolan bättre. Det är barnens behov som ska styra storleken på barngruppen och personaltätheten.

· Hälso/sjukvård och omsorg tillhör en av de starkaste trygghetsfaktorerna i vårt samhälle och har också en stark potential för att utjämna skillnader mellan starka och svaga och skapa ett jämlikare samhälle. I Norrtälje har vi i snart tio år haft ett projekt som skulle kunna göra det möjligt för oss att skapa Sveriges bästa sjukvård och omsorg; Tiohundra. Syftet med projektet var att se utanför boxen, ta bort stuprören och skapa verksamheter med medborgaren i fokus utan att se till vilken huvudman, kommun eller landsting, som stod för slantarna. Med borgerliga kaptener på skutan har den glidit i en helt annan riktning där i stället ansträngningar att locka nya vårdföretag till kommunen hamnat i fokus; regelböcker, kontrollsystem, ersättningsmodeller, i stället för att beställa gränsöverskridande vård och omsorg har förvaltningen arbetat med modeller för att tillgodose företagarnas önskemål. Vårdval Stockholm med fri etableringsrätt för företag ger inte vård efter de behov som finns i Hallstavik, på Blidö, i Edsbro, Rimbo eller Bergshamra. Under flera år har verksamheter runt om i kommunen levt med nedläggningshot. Verksamheter som inte är lagstadgade eller som inte ”ser ut som alla andra” verksamheter i Stockholms län riskerar också att försvinna, nu t ex Parkinsonmottagningen på Norrtälje sjukhus. Cancervården är ett annat exempel på hur vården ser ut när det inte är våra medborgares behov som styr. Med ett permanentat Tiohundrasamarbete mellan kommun och landsting har vi möjlighet att, efter maktskiftet, återtagandet av makten, utveckla en vård och omsorg i framkant, en vård och omsorg anpassad efter våra medborgares behov och förhållanden. Tiohundraarbetet bör göras till ett flaggskepp för kommunen och ge oss högsta betyg i nationella och internationella mätningar.

· Vänsterpartiet delar inte den politiskt fastlagda synen att Norrtälje stads utveckling ska vara motorn för hela kommunens utveckling. Vi tror att alla kommundelars integrering i den gemensamma utvecklingen är nyckeln och långt mer viktig än att Norrtälje integreras i Stockholmsregionen. Norrtälje kommun skiljer sig mycket från stora delar av övriga Stockholms län och det måste också synas i hur vi bygger vårt samhälle. I vår kommun finns stora resurser som ger oss enorm utvecklingspotential i en framtid där klimatfrågorna kommer att spela allt större roll. Här finns möjligheter att bli självförsörjande när det gäller såväl livsmedel till skolor/sjukhus/äldreboenden som energi till våra kommunala verksamheter. Norrtälje kommun är en ekokommun och det är dags att vi börjar göra skäl för den titeln nu. Lokal energiproduktion, närodlat till de offentliga köken, utveckling av vattenteknik, ekoturism, det finns så mycket vi kan göra. Och ska göra. Efter den 14e september.

· Nu skulle jag kunna fortsätta berätta om våra idèer för hur vi ska kunna bygga billiga hyresrätter så att människor kan flytta hit och arbeta, så att ungdomar kan flytta hemifrån och så att de som så önskar kan välja att inte stå i skuld till bankväsendet i resten av sitt liv. Jag skulle också kunna berätta om vårt förslag till att få en utveckling av hela kommunen genom att inrätta en särskild kommundelsnämnd eller om hur vi vill åstadkomma en jämställd fördelning av resurser till flickor och pojkar som är aktiva inom kultur och fritidsområdet i kommunen. Vänsterpartiet i Norrtälje uppmärksammas detta supervalår för att vi har 80% kvinnor på de översta 10 platserna på kandidatlistan till fullmäktige. Vi är övertygade om att detta också kommer att påverka vår politik och, med många röster, även kommunens politik. Ett jämställdare samhälle tjänar vi alla på.

· Men jag ska inte prata mer om det nu. För er som är mer intresserade av vår kommunala politik vill jag tipsa om releasen av vårt kommunala handlingsprogram som kommer att ske på Färsna gård den 6 juni. Ni kan också följa vår verksamhet på hemsidan, Facebooksidan, bloggen, twitter mm.

Ja, supervalåret 2014. Men det blir bara ett supervalår om vi också lyckas vända skutan, ta tillbaka makten och låta behoven, inte girigheten, styra. En röst på Vänsterpartiet är en röst för ett alliansfritt styre, av kommun, landsting och riksdag. Men det är också en röst för ett öppnare och mer solidariskt samhälle, i Sverige, Europa och världen.

Folkets makt är inte till salu. Vi är inte till salu.

Interpellation om veckoarbetstiden förr nattarbetare.

Mitt inlägg i talarstolen.

Jag har ställt några frågor till Anna starbrink kring hur hon ser på det faktum att personal i det kommun och landstingsägda bolaget tiohundra AB får måste arbeta två timmar längre per natt utan mer betalt. Jag tackar för svaret.
Inom SLL infördes Under den tidigare rödgröna majoriteten ett kortare arbetstidsmått för nattarbetare. Detta bl a för att se till personalens långsiktiga hälsa. En god hälsa hos personalen minskar sjukskrivningarna och förenklar rekrytering av personal. Nattarbete inom vården är ett mycket tungt arbete.
När Tiohundraprojektet sattes i sjön 2006 och personal från kommun och landsting med olika nattarbetsmått skulle samlas under samma arbetsgivare uppstod huvudbry, men politiker och tjänstemän som drev på projektet insåg vikten av en positiv inställning hos personalen. Vill vi bedriva banbrytande och modig utveckling av vård och omsorg är det viktigt att vi har personalen med oss. Därför beslutades att all personal skulle arbeta efter det kortare nattarbetstidsmått som fanns i SLL.
Idag har den politiska samsynen kring utvecklingen av sjukvård och omsorg i norrtälje kommun försvunnit och det förtroende och den positiva syn på projektet som fanns hos befolkningen har drastiskt sjunkit. Det finns säkert flera olika anledningar till det. Idag finns det tre olika nattarbetstidsmått inom tiohundra AB. Riskanalyser som Bolaget gjort kring förändringen av nattarbetstidsmåttet som dessutom kommer tillsammans med ett varsel om 22 tjänster inom omsorgen visar på risk för sämre hälsa hos personalen och även risk för brister i patientsäkerhet. Anna starbrink tycker att det är angeläget att arbetsgivaren genom dialog med medarbetarna skapar förståelse för förändringen. Det låter fint, men det är nog svårt då besparingarna är en följd av underfinansiering från två huvudmän som ständigt slår sig för bröstet för sin goda ekonomi. Det här handlar om människor, oftast kvinnor, som arbetar i ett tungt arbete med ständig konkurrens och besparingar och som antagligen väldigt sällan har anledning att slå sig på bröstet för sin goda ekonomi. Nu tvingas de välja mellan ännu sämre ekonomi eller längre arbetspass och ev sämre hälsa. Allt i valfrihetens goda anda.

Vår uppfattning är att om vi tror på en ökad samverkan mellan kommuner och landsting rent allmänt, vilket är nödvändigt för att kunna ge stora delar av vår befolkning det bästa möjliga bemötandet och omhändertagandet, så måste vi våga prova nya vägar att driva utvecklingen framåt. Tiohundraarbetet är fortfarande, efter snart ett decennium, ett projekt, och vi har stora möjligheter att visa på en god organisation med goda arbetsvillkor för att på bästa sätt tillgodose medborgarnas behov. I ett annat ärende här idag kommer vi att se att dessa försämringar för personal och brukare till stor del beror på att verksamheten under hela projekttiden varit kraftigt underfinansierad. Projektet hade från start ett sparbeting på 20-25 Mkr i engångsbesparing, men det har blivit en stående summa under åren och både personal och medborgare drabbas i slutändan. En inbillad besparing/lägre kostnad för sjukvård/omsorg i norrtälje kommun riskerar nu istället bli kostsamt då sjukskrivningar ökar, rekryteringar försvåras, utveckling stagnerar och patientsäkerheten riskerar brista.

Här följer textunderlaget till det inlägg jag skulle ha gjort i ärendet om jag inte varit tvungen att ila för att hinna hämta barn i förskolan.

När Tiohundraprojektet startades 2006 gjordes detta med ett sparbeting på 20-25 miljoner kronor. Detta var ett besparingskrav till följd av den årsredovisning som skedde efter det borgerliga styret 2002. Det var ett engångsbelopp, men trots detta ett hårt slag mot en ansträngd verksamhet.
Med facit i hand visar det nu sig att verksamheten i norrtälje kommun, helt omedvetet (?) gjort regelbundna besparingar av större karaktär varje år i snart ett decennium. Varje år har verksamheten tvingats spara och skära ner för att klara budgeten. Ändå har det ofta blivit röda siffror, tillskott av pengar från respektive huvudman i efterskott, men ingen tillräcklig uppräkning av tilldelningen. Det är ett underverk att detta till trots, utveckling av god vård och nytänk har skett. Kanske mycket till följd av den positiva ingång projektet ändå hade med en bred politisk samsyn, ett stort engagemang hos personalen och stora förhoppningar hos befolkningen.
Nu kommer en uppräkning, sent omsider, efter en analys som visar det vi i norrtälje visste redan för 20 år sedan; att Norrtälje kommun har en jämförelsevis ålderstigen befolkning samt en svag socioekonomisk ställning i länet. Hur lyckades man bortse från detta i ett decennium? Hur lyckades man dölja det faktum att norrtälje kommuns befolkning ersattes med 1300 kr/person mindre än övriga länsinvånare?
1300 kronor per år och invånare. Cirka 56000 invånare. I mina beräkningar ger det 72,8 Mkr, d V S ungefär det dubbla som det tillskott LF idag beviljar. Säkert har jag missat något, men jag vill ändå förhöra mig om hur detta belopp fastställts, är det tillräckligt eller kommer vi att fortsätta dras med dessa tillskott i efterskott?
Ett decennium är lång tid för ett projekt, särskilt för ett projekt som idag inte drivs som ett projekt i utvecklingssyfte, utan mer och mer likriktas med övriga verksamheter i Stockholms läns landsting. Vänsterpartiet vill se en långsiktig tanke på hur tiohundraarbetet ska kunna få en permanent status för att kunna fortsätta sitt utvecklingsarbete av anpassad vård och omsorg för den medborgargrupp man servar.
Därför Yrkar vi bifall till miljöpartiets förslag till beslut

Läser i Norrtelje tidning att Sverigedemokraterna vill ta bort modersmålsundervisningen i syfte att barnen i stället ska lära sig svenska. Partiet ger inte sken av att ha så stora kunskaper i ämnet. Forskning visar att barn som får modersmålsundervisning också lär sig det svenska språket bättre samt klarar av andra ämnen i skolan bättre än de som inte får någon modersmålsundervisning. Ibland är det t o m bra att elever med annat modersmål än svenska får annan undervisning också på sitt modersmål för att bättre kunna klara skolans kunskapskrav.

Det finns många problem med modersmålsundervisningen idag, men lösningen är definitivt inte att ta bort den. I stället bör statusen på undervisningen höjas och barnens rättigheter till den stärkas. Det råder brist på utbildade lärare i modersmål, speciellt i "små" eller, i vårt land, ovanliga språk. Detta gör att långt i från alla elever som har rätt till modersmålsundervisning får någon sådan. Andra brister är att de som arbetar som modersmålslärare ofta har stora geografiska områden som de ska täcka, de åker runt på olika skolor och träffar eleverna endast en eller ett par timmar per vecka. De träffas mycket sällan några kollegor att reflektera och utveckla undervisningen tillsammans med. De blir ofta inte en del av arbetslagen på de skolor de besöker, tvärtom är de stationära lärarna ofta omedvetna om vilka de är och vad de gör på skolan. Modersmålsundervisningen är ofta inte på något sätt sammanlänkad med övrig undervisning som eleven har. Det beror ju på att läraren är väldigt sällan på skolan och på väldigt många olika skolor.

Eftersom rättigheten till modersmålsundervisning baseras på att det också finns en undervisningsgrupp, d v s fler elever som önskar modersmålsundervisning i samma språk, så blir det ofta grupper med en väldigt stor variation av kunskaper hos eleverna. Elever från årskurs 1-6 i samma grupp. Elever med två föräldrar som talar modersmålet, elever med en förälder som talar modersmålet och en som talar svenska eller ev ett annat språk. Kunskaperna varierar brett och det krävs en mycket kompetent lärare för att anpassa undervisningen till allas behov.

Modersmålsundervisningen erbjuds en eller ett par timmar i veckan, ibland utanför skoltid, ibland krockar undervisningen med andra viktiga skolämnen, ibland erbjuds undervisningen på en annan skola som eleverna då blir tvungna att ta sig till på egen hand. Det finns många krav på legitimationer, dokumentationer och kunskapsnivåer i samtliga andra ämnen i skolan som modersmålsundervisningen saknar. Det finns också många rättigheter till undervisning i andra ämnen som barnen (deras föräldrar) inte behöver strida för. Detta trots att forskning visar vilka stora fördelar de elever som får modersmålsundervisning har då det gäller att ta till sig svenska språket och kunskaper i övriga skolämnen. Att inte satsa mer på att höja statusen på modersmålsundervisningen är att medvetet arbeta för en mindre likvärdig skola där vissa elever inte ges samma rättigheter till kunskap som andra.

Sverigedemokraterna vill dessutom stoppa all asyl- och anhöriginvandring. De vill med andra ord klippa banden mellan de barn med utländska rötter som finns i Sverige idag och deras familj, bakgrund och historia. Barnen ska lära sig svenska, punkt. Deras farmor får inte komma hit, punkt. Barnen ska inte lära sig sitt modersmål, punkt. Åk gärna och hälsa på farmor, men ni kommer inte att kunna prata med henne, punkt.

I min världsbild är kunskaper i många olika språk och om många olika kulturer värdefullt för individen och samhällets utveckling mot solidaritet, fred och värme där alla människors värde är lika högt. Att inte ta emot asylsökande? För mig låter det som att knuffa den som inte kan simma ur båten på djupt vatten, så gör en inte, har era föräldrar inte lärt er det?

Snart är det val och flera toppolitiker besöker kommunen för att träffa medborgarna. Den här veckan är det fyra stycken, varav tre har blivit annonserade av artiklar i Norrtelje tidning, Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd för Moderaterna och Marit Paulsen, EUparlamentskandidat för Folkpartiet. Reinfeldt besökte naturligtvis sjukhuset som Alliansen i landstinget är synonymt med all sjukvård och omsorg i Norrtälje kommun och Marit Paulsen skulle enligt pressen besöka "nån gård". SDs Jimmie Åkesson besöker Stora torget för att värva röster till EUparlamentsvalet. I Vänsterpartiet bjöd vi, trots att tidningen valde att inte skriva något om det vare sig i förväg eller efteråt, in vår riksdagsledamot och tillika talesperson i skolpolitiska och feministiska frågor Rossanna Dinamarca till ett öppet möte i Pythagoras café igår kväll. Det blev ett trevligt och välbesökt möte, dryga 30 personer samlades och lyssnade till musik av Maria Ribeiro och flermansorkestern samt Rossanna som berättade mycket intressant om både Vänsterpartiets och Alliansens skolpolitik. Det hon särskilt lyfte fram var hur skolvalet (hon vägrade kalla det fritt skolval eftersom det minsann inte är fritt för alla) ökar segregeringen och hur en segregerad skola påverkar alla elever negativt. Hon pratade också om ohållbart stora fritidsgrupper (hon nämnde en med 156 barn på tre personal) och hur denna fråga enbart uppmärksammas av Vänsterpartiet som vill ha mindre barngrupper och fler personal. Rossanna nämnde också vinstuttagen i skolan som nu snart alla utom Centerpartiet vill se ett stopp för. Det blev en intressant efterföljande diskussion där åhörarna ifrågasatte syftet med de nationella proven och vittnade om att många lärare, p g a individuell lönesättning, idag inte vågar säga vad de tycker. Frågan om förstelärare togs också upp av en åhörare som undrade om det hette förstelärare eller furstelärare.

I går besökte även sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, vårdvalets främste vän och lierade, Norrtälje sjukhus. Om detta skriver Norrtelje tidning idag. I artikeln berättar Reinfeldt bl a om ett projekt med vårdcoacher i Stockholms läns landsting som hon hoppas att även Norrtälje ska vilja vara med på då det permanentas 2015. Vårdcoacher handlar om att på ett bättre sätt möta äldres vårdbehov. Det blir tydligt att Reinfeldt inte har en aning om att Norrtälje och Tiohundra redan tidigare har deltagit i detta projekt, Aktiv Hälsostyrning, men att det avbröts av ekonomiska skäl. Allt som inte var lagstadgat skulle dras in. Och att detta är en följd av att sjukvården och omsorgen i Norrtälje under ett decennium fått för lite pengar för sin verksamhet, det borde Reinfeldt också veta.

Och med den typen av kortsiktiga besparingar blir det tyvärr så att verksamheter som tydligt kommer att spara pengar på sikt försvinner; vårdcoacher, träffpunkter och andra sociala verksamheter som får människor att må bättre längre.

Sjukvårdslandstingsrådet uttalar sig också om Norrtälje sjukhus, som, enligt henne, ska vara kvar som akutsjukhus, men tilldelas färre operationer. Detta för att sjukhuset, också enligt henne, inte har tillräckligt många operationer för att kvaliteten ska hålla standard. Reinfeldt talar om knivtid, men missar att varje enskild kirurg på ett litet sjukhus har mer knivtid är kirurgerna på de stora sjukhusen även om det utförs färre operationer vid det lilla sjukhuset. Det är ganska naturligt eftersom det också arbetar färre kirurger vid det lilla sjukhuset. Det vore intressant att i den här diskussionen få se knivtid/kirurg eftersom Reinfeldt både säger att en riktigt duktig kirurg måste operera mycket OCH kvaliteten på Norrtälje sjukhus är inte ifrågasatt.

Norrtelje tidning frågar också Reinfeldt om kommunen kan tänkas erhålla en högre ersättning för sjukvård eftersom befolkningen är äldre och sjukare. Detta finns det givetvis ingen diskussion om på moderatkansliet i landstingshuset. Den som är missnöjd kan ju själv välja att åka någon annan stans. För i vår kommun är det ju frågan om att åka, gå är knappast möjligt. Men att vi kan välja att åka till en BRA husläkare i Täby är långt mycket viktigare för Reinfeldt och hennes gäng i landstinget än att det finns vård av god kvalitet i t ex Hallstavik, Älmsta osv. Jag vill fortfarande ha svar på min fråga vad denna vårdvalsreform kostat i rena pengar som kunde ha använts för att anpassa vården till Norrtälje kommuns förutsättningar.

När jag och Sara Magnusson från Kommunal åkte från Norrtälje mot Hallstavik för att besöka ett arbetsplatsmöte på Augustjansgården ställde hon frågan hur det rent praktiskt fungerade att vara politiker och samtidigt sköta ett ordinarie arbete. Ja, svaret är ju att arbetsdagarna kan bli rätt långa. Jag arbetar på en kommunal arbetsplats 25 timmar i veckan. Dessa timmar är inte anpassade efter mina behov utan efter våra brukare (barn och föräldrars) behov. För ett planerat sammanträde har jag rätt att vara ledig från mitt ordinarie arbete och då utgår även sammanträdesersättning och ibland även ersättning för förlorad arbetsinkomst. Jag har som gruppledare också ett grundarvode som täcker tid för inläsning, studiebesök och annat politiskt arbete. Detta arbete sker dock på den tid som blir över. Givetvis handlar politik också om en hel del ideellt arbete.

Jag tror på politikens möjligheter att förändra världen till det bättre och när förnumstiga människor vill tala om för mig (i egenskap av kvinna) att barnen kommer i första rummet, så kan jag bara svara att, ja, det gör dem, men jag ser också mitt politiska engagemang som ett engagemang för barnen och en bättre värld för dem att leva i.

Igår åkte jag direkt från mitt arbete som förskollärare (efter en ganska tung dag med full barngrupp och sjukdom i personalstyrkan) till ett möte med partiföreningens redaktionskommitte som nu snart ska presentera vårt kommunala handlingsprogram. Efter detta möte hämtade jag barnen, lade fram deras träningskläder och ställde mat på bordet. Sen fick de äta och byta om medan jag var på styrelsemöte. Efter det tillbringade vi två timmar på sportfältet där två av barnen tränade fotboll. Sen disk, tvätt, nattning och det där vanliga...

Idag blev också en dag med ganska högt tempo på arbetsplatsen och sen var det direkt avfärd mot Hallstavik. Det var fackförbundet Kommunal som bjudit in mig och oppositionsråd Ulrika Falk (S) till att delta i besöket på Augustjansgården, ett äldreboende med demensavdelningar. Vi passerade även Birgittagården och de fem korttidsplatser som ska läggas ned och centraliseras till Norrtälje ROS i september, antagligen av ekonomiska skäl, vilket har gjort brukare och anhöriga väldigt ledsna och besvikna. Även personalen beklagar att denna väl fungerande vårdenhet inte får leva vidare.

På arbetsplatsträffen informerade Sara Magnusson och Christer Hallingström från Kommunal bl a om vikten av att rösta i EUparlamentsvalet den 25 maj och om fackets försäkringar. Ulrika och jag fick möjlighet att berätta lite om våra visioner om ett permanentat Tiohundraarbete och mer resurser till vård och omsorg samtidigt som personalen fick ställa frågor. En fråga vi fick handlade om hur vi såg på utbudet av offentlig service i Hallstavik och vårt ganska entydiga svar var att genom samarbete, inte konkurrens, så ska vi samla resurser och förstärka kvaliteten och öka utbudet där behoven är som störst.

Kommunal passade också på att presentera de sex punkter de har i sin valplattform.
1. Ökad bemanning i barn- och äldreomsorgen, en arbetsmiljö- och kvalitetsfråga som även vi i vänsterpartiet driver på olika nivåer.
2. Rätt till heltid. En mycket viktig kvinnofråga som vänsterpartiet ställer sig bakom.
3. Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, ett krav som vänsterpartiet lyfter centralt och som vi också driver lokalt.
4. Fler unga med fasta jobb i välfärden. En viktig punkt. Med ett starkt Tiohundra AB ska vi erbjuda trygga jobb med bra lön och goda arbetsförhållanden. På så sätt säkrar vi välfärden och konkurrerar ut lycksökare.
5. Sänk avgifterna och höj taket i a-kassan. En viktig åtgärd som diskuteras på tok för litet i denna valrörelse. En eloge till Kommunal som lyfter frågan.
6. Inför en tredelad föräldraförsäkring. Ja, ansvar för barn och familj måste delas mer jämställt för att minska ohälsotalet bland kvinnor som idag ofta arbetar mer än dubbelt.

Skönt att känna att vi i Vänsterpartiet är överens med Kommunal om det mesta. För någon månad sen visade det sig att vi också ställde oss bakom så gott som samtliga av Hyresgästföreningens krav. Vänsterpartiet var oxå det parti som ställde upp på flest av LOs krav inför valet. Detta betyder att stora grupper av människor tycker som vi när det handlar om Vilken politik som ska drivs i Sverige i framtiden. Det är väl också därför högerspökena dammat av kommunistbegreppet; de är rädda nu.

Redan tidigare har forskning visat att en förskola av hög kvalitet förbättrar barnens resultat i skolan, men nu har det åter kommit en rapport som visar att så lite som ett år av förskola innan skolstart gör skillnad i hur barnen klarar av skolan. Nu är det väl väldigt få barn i Sverige som går mindre än ett år, eller inte alls, i förskola, och de flesta av dem tillhör, enligt DN, socioekonomiska svagare grupper. Barn till högutbildade går i högre grad i förskola, men samtidigt återfinns över 90% av Sveriges femåringar i förskolan. Även om hänsyn tas till detta visar den nya rapporten att förskolan har tydligt positiva effekter på hur barn klarar av skolan.

Tidigare rapporter visar att de positiva effekterna för hur barnen presterar i skolan hänger samman med en hög kvalitet på förskolan. Barn som gått i förskola med lägre kvalitet skiljer sig inte från de barn som inte gått i förskola alls. Kvalitetsmått i det här sammanhanget har varit barngruppsstorlek, personaltäthet och utbildningsnivå hos personalen.

Det är viktigt att de politiker som styr över resursfördelningen av skattemedlen tar del av aktuell forskning. Lyckas vi skapa en god förskola för alla barn i Sverige kan vi utjämna skillnader som beror på klass, kön, etnicitet etc. Vi kan skapa jämlikare förutsättningar för alla barn att ta till sig kunskaper och klara av skolan för att sedan bli fria demokratiska medborgare med inflytande över såväl sina egna liv som över samhället.

Idag är barngruppsstorlekarna ofta på gränsen för att de går att klara av samtidigt som läroplanens mål ska uppnås för varje enskilt barn. Personalen känner sig ofta stressad och otillräcklig och ohälsotal och långtidssjukskrivningar för psykiska diagnoser är höga hos barnomsorgspersonal. I stället för att ta del av aktuell forskning pressas utbildningsväsendet för att kunna mäta sig med Kina i PISArapporterna, utan att ens reflektera över att ambulanser och poliser finns närvarande utanför kinesiska skolor då det är dags för prov. Bara för att ta hand om de elever som inte klarar pressen.

Avskyvärt och skrämmande tycker jag. När vi vet så mycket bättre. När vi vetenskapligen kan bevisa så mycket bättre. I media läser vi hur föräldrar ger sina barn en nonchalant syn på skolan och kunskaper, hur föräldrar medvetet låter sina barn komma för sent och strunta i läxor. Dessa utspel från politik och media, från andra föräldrar, ger så mycket skuld och skamkänslor hos oss alla som inte har de där barnen med stora A i alla ämnen, de får oss att tro att det är vi som inte är tillräckligt uppmärksamma, engagerade, kunniga, helt enkelt BRA föräldrar.

Egentligen vet vi bättre. Skolan, och förskolan, har kompensatoriska uppdrag. Barnen har rätt till kunskaper, har rätt till möjligheter och framgångar oavsett vår kompetens som föräldrar. Vill vi att alla barn ska ha likvärdiga möjligheter att välja och påverka hur de ska leva sina liv, då tror vi på en förskola av hög kvalitet till alla barn. Vi tror att det är bra för barnen, en rättighet för barnen, och inte någonting ont som vi ska minimera skadan av, då föräldrarna är tvungna att arbeta. Eller vill vi konservativt tro, att det bästa för alla barn är att vara hemma, då helst med mamma, så länge som möjligt och att förskolevistelse till varje pris ska begränsas (trots forskningsresultat). Det är frågor vi ska ställa oss när vi väljer hur vi vill bygga vårt samhälle. Och i det läget kanske det inte bara bör handla om vad som är bra för mig och mina barn utan om vad de flesta barn och vårt gemensamma liv skulle må bäst av. Säg inte bara att "alla barn ska ha rätt till x veckors semester". Fundera också över vad semester innebär i t ex en missbrukarfamilj eller en familj där den ena partnern misshandlar den andra.

Ha det gott. Barnen är vår framtid.

Fler och fler 55+boenden byggs i Norrtälje som redan har en hög andel äldre invånare. Inte heller andra boenden som byggs är särskilt tilltalande för yngre personer med osäkra anställningar och låga löner. Skolan noterar ständiga bottenbetyg, barngrupperna i förskola och på fritidshem och klasserna i skolan är stora till bristningsgränsen i tätorterna och på gränsen till för små på landsbygden. Vi har svårt att hålla en jämn kvalitet för våra barn och unga. Ungdomens hus i Norrtälje ska nu flytta in i en flygel i gymnasiet då det gamla U-huset rivs och ger plats för fler dyra bostadsrätter. Så kommer sjukvård och omsorgskontorets uppföljning av barn och ungdomsverksamheten i kommunen:

Vi har en kraftigt underbemannad ungdomsmottagning som tar emot fler och fler ungdomar, men tyvärr är bara 11.9% av de som besöker mottagningen pojkar. Enligt Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar så borde mottagningen vara bemannad med minst en kurator och en halv barnmorska till för att fylla behovet från den ungdomspopulation den servar. Mottagningen kände inte till Stockholms läns landstings HBT-policy, vilket är anmärkningsvärt, speciellt i den här typen av verksamhet.

I BVCs siffror saknas några värden som skulle göra det lättare att följa utvecklingen. Vi ser bl a att andelen barn i familjer med låg köpkraft ökar från 18.3% 2010 till 22.1% 2012, men för 2013 saknas siffror. Det är en kraftig ökning och angeläget att veta om trenden håller i sig. Vi kan också se att andelen barn som ammas vid 2 och 4 månaders ålder sjunker och att andelen flickor som är överviktiga/feta vid 4 års ålder ökar samtidigt som andelen överviktiga pojkar minskar. Andelen pappor som deltar i föräldrautbildning är enligt rapporten mellan 0-3%, skrämmande lite. Tiohundra ABs BVC säger att de ska implementera HBT-policyn under 2014 medan Husläkarna i Rimbo/Edsbro hänvisar till egna skriftliga rutiner, vilket givetvis inte är okej. Alla företag som landstinget har avtal med ska givetvis följa landstingets policy.

I barn och ungdomspsykiatrins (BUP) siffror ser det väldigt mörkt ut. Flickor i årskurs nio har ofta ont i huvudet, svårt att somna och känner sig ledsna och deppiga utan att veta varför. De vill ändra på sig själva och tycker att det inte duger. I samtliga av dessa kriterier ligger Norrtäljes flickor högt/högst i länet.

Från barnmorskemottagningarna rapporteras att andelen gravida kvinnor som röker vid inskrivningen har ökat från 3,15% 2011 till 9% 2013, andelen gravida kvinnor med missbruksproblem har också ökat till ca 9%. Andelen kvinnor som kommer till screening cervixcancer har minskat från 74% 2012 till endast 40% 2013.

Från samtliga verksamheter beskrivs samarbetet med skolan/skolhälsovården som obefintlig.

Till detta beskrivs den goda förebyggande verksamhet som bedrivs på Familjens hus i form av Öppen förskola. Verksamheten besöks av drygt 400 familjer årligen i öppen och riktad verksamhet. Sjukvårds- och omsorgskontoret beskriver i en mening sin oro för hur vårdvalet inom BVC/MVC ska komplicera möjligheterna att fortsatt bedriva den viktiga verksamheten. De uttrycker en förhoppning om att "Öppna förskolan inom de närmsta åren ändå kan behålla mycket av sin positiva verksamhetsinriktning."

Det är den enda målsättning och förhoppning som Sjukvård och omsorgsförvaltningen uttrycker. Den borgerliga majoriteten uttrycker ingenting. Siffrorna ligger på bordet. Verktygen är i er ägo.

För mig är det tydligt att vi i vår kommun måste stärka flickorna och mödrarna mycket mer än nu. Vi måste arbeta förebyggande och vi måste ha tillräckligt med resurser. Både ungdomsmottagningen och BUP är underbemannade. På ungdomsmottagningen behövs i första hand ännu en kurator, gärna en manlig om det inte finns för att underlätta arbetet att locka fler pojkar till verksamheten. Kontakten mellan skolan/skolhälsovården och sjukvården är alldeles för dålig. Neuropsykiatriska utredningar utförs på ett flertal ställen och det är svårt att få något grepp om hur många det rör sig om totalt. Kunskapen om hur neuropsykiatriska funktionshinder tar sig uttryck hos flickor måste också bli större. Vi måste ha en organisation som stödjer samarbete över olika gränser och inte handlar om vinster och konkurrens.

Idag prioriteras förskottering av stora bilvägar, breda vattenledningar och storslagna skrytbyggen. Det syns, det hörs, det skramlar. I en kommun där Vänsterpartiet får mer att säga till om kan vi vänta oss prioriteringar som extra idrott och hälsa i skolan, näringsriktig god mat, implementering av HBTQ-perspektiv i alla kommunala verksamheter samt ett aktivt jämställdhetsarbete och friskvårdssatsningar för människor i alla åldrar.

Idag följde jag med vår
fantastiske partiledare (oavsett var han är bosatt för stunden) på ett Arbetsplatsbesök på Holmen.paper i Hallstavik. Pappersbruket där en.gång min farmors bror.och.hans.barn en gång arbetade, där ca 1000 av Hallstaviks 4500 invånare.hade.anställning 2008 och där.knappa.400 arbetar idag. Men, som de fackliga.representanterna från Pappers avdelning 68, som också bjudit in.Jonas Sjöstedt, förklarade så har.alla.o.bygden någon anknytning till bruket. Och det är kanske därför.som fackförbundet också engagerar.sig.utöver det vanliga för sina medlemmar och för bygden. Till exempel har de tagit initiativ till en.framtidsdag då.de.matchar.arbetslösa med.företagare i.behov av.arbetskraft. De.erbjuder sina medlemmar en.extra tandvårdsförsäkring och.tar hand.om dem en.längre tid efter.att.de.förlorat jobbet. Tillsammans med.bl a. ABF försöker.de hitta sysselsättning och vidareutbildning för uppsagd och varslad personal.

Vid besöket.idag.diskuterades arbetsrätten. Pappers representanter.berättade att de inväntade svar från AD i ett fall där.de.ansåg att arbetsgivaren valt.ut.vilka.som skulle få.sparken bl a utifrån deras fackliga engagemang och deras mod att säga vad de tyckte. Jonas var mycket intresserad av att få veta utfallet av domen i höst och om den kommer att föranleda en omedelbar översyn av LAS. arbetsrätten är, enligt Jonas, den viktigaste frågan efter ett stopp.för vinstuttag i välfärden, som vänsterpartiet kommer att driva i opposition eller i en eventuell majoritet efter valet i september.

Efter samtal med pappers, intervju med Norrtelje tidning och lunch var det dags för samtal med platschefen och rundvandring på bruket. Här märkte jag en tydlig skillnad från när jag för några år sedan besökte bruket tillsammans med dåvarande partiordförande Lars Ohly. Då var platschefen sprallig och glad över besöket även om han gärna ville hugga lite grand vad det gällde kärnkraftsavvecklingen. Jonas hade ju dessutom bra svar på detta; han vill säkra den svenska industrin, utbyggnad av långsiktigt hållbar energiproduktion ska byggas ut till överkapacitet innan kärnkraftsreaktorer stängs. Den här platschefen verkade närmast rädd. Vi gick en ganska snabb promenad genom.bruket och.han talade mest om vikten av ordning och.reda som alltings lösning, trots att han.själv inte hade skyddsskor på sig. Vi blev tillsagda.att inte fotografera några.detaljer som om vi var inne i en nordkoreansk kärnvapenfabrik. Lite annorlunda från när jag besökte pappersbruk i min förra utbildning då de gärna skröt med varenda liten detalj i sin ytterst miljövänliga process. Jaja, det var de inte så intresserade av här. Vad vi fick förstå så var ledningen.endast plågad.av.att.det.fanns.en.aktiv fackförening. Riktigt trist att höra, särskilt i en bygd som behöver sammanhållning. Jag måste ändå tacka Aleksandar för ett mycket lärorikt besök där vi också fick vetskap om att Hallstaviks samhälle troligtvis står utan fjärrvärme i höst.

Jag har tidigare skrivit om det till synes outtömliga ämnet modersmålsundervisning i denna blogg. Det handlar om modersmålslärare med usla arbetsförhållanden och brist på integration med övrig undervisning, men det handlar också om hur du.som förälder måste slåss.för ditt barns rätt till lagstadgad undervisning. Det handlar också om hur modersmålsundervisning i all forskning bidrar till att förstärka barnets.resultat i övriga ämnen samt dess identitet och självbild.
Så långt om detta, när barnen börjar årskurs sex finns en skrivning i skollagen om att barn som inte önskar välja till ett.ytterligare språk utöver svenska, engelska och ev modersmål, har möjlighet att i stället få läsa.mer av något av dessa språk. När det gäller svenska och engelska förstår jag det.som att.det blir någon typ av stödundervisning för de elever som inte hanterar ett språk till. Så skulle det också kunna.fungera.för de barn som vill stärka.sina kunskaper i modersmålet.
Då min dotter nu ska välja språk inför åk.sex tillskrev jag rektor, redovisade att jag förstod samordningssvårigheterna, lämnade numret till den modersmålslärare dottern har idag en timme/vecka och var på det hela väldigt öppen med hur vi skulle finna en lösning på detta tillsammans, för barnets bästa.
Jag fick till svar att extra engelska skulle lämpa sig bra som språkval för min dotter, i övrigt hänvisades jag till modersmålsenheten i kommunen. Så nästa mail, med rektorns svar bifogat, gick till nästa.rektor, hon på modersmålsenheten. Det tog lång tid. Sen fick jag till svar:

"Huvudmannen kan erbjuda modersmål som språkval, men är skyldig att göra det endast om fler elever än fem i kommunen har valt det. (7§) nedan.
När det gäller språkval är det huvudmannen som ansvarar, inte jag. Jag har bara ansvar för modersmål."

Med de två svaren tolkar jag.det som att ingen.har ansvar för att modersmålsundervisning som språkval erbjuds. Eftersom vare den som samordnar modersmålsundervisningen eller rektorn på den enskilda skolan verkar ha ansvar för att ta reda på om det finns fem elever i kommunen som skulle önska modersmålsundervisning i det aktuella språket tolkar jag det som att det är upp till föräldrarna att ta reda på det och sedan driva sin sak. Vanvettigt säger jag då detta ofta handlar om föräldrar som hanterar det svenska språket och det svenska systemet sämre än jag.
Om vänsterpartiet får något att säga till om efter valet ska.jag.kämpa för att höja statusen på modersmålsundervisningen, förbättra arbetsförhållandena för modersmålslärare samt stärka.rättigheterna för eleverna. Fy bubblan!

Nu är det en dryg vecka sedan, då jag och dottern kom joggande över vämlingeslätten, vi låg på en bra tid, inställda på att ta 5 km på 30 minuter, som är dotterns sommarmål. Samma dag hade markägaren börjat skörda och två stora skördetröskor och en traktor stod på åkern. Dottern och jag småpratade om att vi skulle stanna framför maskinerna och ta vårt "joggarfoto". Vi var överens om att det var en bra bakgrund. Men det var då vi såg röken uppe från gården. "Är det nån som eldar?" undrade dottern. Nej, det bor ju ingen där, och förresten, i den här torkan får man inte elda hur som helst.

Ingen har bott på Vämlinge gård sedan den såldes för ca 1,5 år sedan. Hela förra sommaren stod såväl mangårdsbyggnaden från 1600-talet, som flyglarna och en mängd mindre hus som hyrts ut som sommarhus tomma, lämnade helt som de var, möblerade och med kaffekoppar i diskställen (det kunde man se genom fönstren). Lite kusligt var det och hela den här sommaren har alla husen dessutom stått olåsta och både barn och vuxna berättar om hur de varit in i husen och hur allt liksom står kvar, orört, som om en neutronbomb slagit ned. I ett hus bor, enligt vittnesmål en ilsken katt på övervåningen, kanske blev den också lämnad i sticket, och det står, enligt ett annat vittnesmål, färska blommor på bordet varje dag.

Jag har själv inte varit inne i något av husen, men en granne berättar att hon för två veckor sedan, ca 4 dagar innan branden, kontaktade ägaren då hon upptäckt att ett av de mindre husen stod olåst. Ägaren svarade då att han var ovetande om detta och tackade för informationen. Husen står fortfarande olåsta.

Dottern och jag tog inget "joggarfoto" utan småsprang mot gården samtidigt som vi ringde 112. 112, var god lägg inte på luren, det är många som ringer just nu..... Efter några minuter kom vi fram, någon annan hade just också ringt, men det var ingen som vi träffade när vi kom fram till gården, där kom just en man med ett barn som frågade om vi visste om det bodde någon i huset. Han hade inte ringt. Någon måste ha ringt och sedan bara kört förbi utan att invänta räddningstjänsten. När vi kom fram brann det bara i farstun, men elden och den svarta röken spred sig snabbt i det varma torra vädret. När brandkåren kom till platsen var det för sent att rädda det anrika huset och även två småhus precis intill brann ned till grunden.

Snart hade de boende i fritidshusområdet bortom gården börjat samlas kring branden för att på nära håll följa släckningsarbetet. Dagen efter stod trädgårdsstolar på rad och vittnade om showen.

Markerna kring Vämlinge (Wemblinge) gård har brukats sedan 1300-talet och tomterna, där vi äger en, köptes loss från ägaren i slutet av 1960-talet. Tidigare hade området använts som skogsbete och för insamling av vinterfoder. vi har på vår tomt ett antal hamlade hasslar t ex. Det är viktigt att vi värnar om kulturbygderna och att människor ges möjlighet att bruka markerna och sköta om dem så att de öppna landskapen bevaras, för kulturen och för den biologiska mångfalden. Kultur och Natur går så ofta hand i hand. Men det är också viktigt att vi värnar om byggnaderna, här en byggnad som stått i snart 400 år, hur mycket historia bär den inte med sig? Nu finns bara skorstensstocken kvar. Det är klart att vi inte kan skydda oss mot väder, vind, elfel och allt vad det nu kan vara till vilket pris som helst, men jag menar ändå att en ägare till en så pass gammal och kulturhistoriskt viktig byggnad bör ha ett speciellt ansvar, t ex att se till att byggnaderna inte är tillgängliga för allmänheten genom att lämnas tomma och olåsta och utan tillsyn. Jag menar att de faktiskt stod utan tillsyn eftersom ägaren 4 dagar innan branden fått vetskap om att hus på ägorna stod olåsta och ännu, inte ens efter branden, har åtgärdat detta. Visst har vi andra också skyldigheter gentemot efterkommande generationer, visst skulle fler ha kontaktat ägaren, och kanske polisen, tidigare för att informera om att byggnaderna stod olåsta och att människor besökte dem, men det yttersta ansvaret måste ligga på ägaren.

Det är lätt att så här i efterhand veta vad som borde ha gjorts osv, men nu är det tyvärr för sent vad det gäller just den här byggnaden. Vämlinge gård var en av kommunens äldsta gårdar. Kanske borde kommunen göra en inventering av byggnader som är äldre än, låt säga 150 år, och tillsammans med ägarna upprätta bevarandeplaner? Vad händer nu med de övriga husen runt gården; sommarstugorna, flyglarna och de fallfärdiga ladorna? De står fortfarande tomma och olåsta och barnen är rädda när vi ska sova för de tror att det kommer att börja brinna igen.

Morfar Gunnar skriver också om Vämlinge gård. I Norrtelje tidnings pappersupplaga stod det enbart att ett ödehus i Vämlinge brunnit ned. Torftigt.

Idag har vi i Vänsterpartiet Norrtälje (och på många andra orter) slagit upp vår valstuga. Den står på Stora torget i Norrtälje och är laddad med en del material och förhoppningsvis bemannad alla dagar, utom söndagar, fram till valet. Till vår stuga kan ni komma och ställa frågor och prata politik, ta en fika och umgås lite med våra kandidater till kommun, landsting och riksdag. Idag på torget var det full rulle då även andra partier hade startskott för valrörelsen. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centern och Miljöpartiet har stugor på torget och Socialdemokraterna har i år valt att ha ett valtält med en jättelik kartongkopia av kommunalrådskandidaten Ulrika Falk. Skulle kunna lura vem som helst. Smidigt, för Ulrika kan nu vara på plats i alla kommunens tätorter samtidigt. Kanske kan hon även se till att dottern och sambon sköter sig där hemma medan hon själv klonar sig vidare för att ta över rodret i kommunen.

Jo, nu hoppas vi alla på en förändring, t o m partier inom den nuvarande majoriteten verkar det som. Men jag förstår inte riktigt hur. Centern brukar ha åsikter om det mesta, men när du frågar dem varför detta inte är genomfört skyller de på kompromisser och samarbete och menar att om bara fler röstar på dem så kommer de att också genomföra det som de lovar i såväl majoritet som opposition. Folkpartiet verkar lite veliga, flera representanter verkar inte riktigt vilja kännas vid den förda politiken. Kristdemokraterna verkar onekligen pigga och outtröttliga trots dåliga siffror och att den lokala partiföreningen verkar bestå av två pensionärer. Annars tyckte jag nog att vår stuga verkade dra lika mycket besökare och aktiva medlemmar som Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Vilket drömläge med en jämnare balans och ett rödgrönt styre. Ärligt talat så arbetar jag inte ett dugg för att bryta upp några blockgränser och jag tror inte heller att det finns några allianspartier som vill regera med Vänsterpartiet. Jag vill se ett alliansfritt styre med en tydlig och människovänlig politik på alla nivåer.

Igår hörde jag en man på radion som inte tänkte rösta alls. Han sa att han inte var intresserad av politik alls, men i varje bisats till huvudmeningen så motsade han sig själv. Det kom fram att han i så fall skulle rösta på moderaterna eller socialdemokraterna, men eftersom de hade blivit allt för lika varandra så valde han att inte rösta alls. Inte ens för att mota sverigedemokraternas framfart. Om SD eller Fi skulle få makten skulle han flytta utomlands. Så helt ointresserad var han definitivt inte. Nu gäller det att vi alla visar vad vi tycker och hur vi vill forma det bästa samhället, för det är ju ändå allas slutmål. Det bästa samhället, det rättvisaste samhället, allt sett ur betraktarens ögon. Nu drar vi igång. Om en månad vet vi hur det gick.

Idag har jämställdhetsminister Maria Arnholm (Fp) varit i Norrtälje och besökt förskolan Körsbäret. Ja, det var samma förskola som de lokala moderaterna Bino Drummond och Kjell Jansson också besökte för en tid sedan. Det är en relativt nybyggd kommunal förskola där man satsat extra mycket på IT i verksamheten. Berit Jansson (centerpartiets lokala gruppledare och vice kommunalråd har troligtvis fortfarande inte besökt någon förskola alls.)

Det är roligt att politiker intresserar sig för och besöker förskolor (jo, en gång stod några lokala moderater utanför vår förskola, min arbetsplats, och skulle ta foto till valaffischerna också. Det blev visst ingen och jag vet inte hur det hade sett ut med budskapet att krogarna måste få ha öppet till fem på morgonen heller...., de ändrade inriktning där). Det är positivt att de som beslutar om verksamheten vet hur den fungerar och har en förståelse för vad som behövs för att t ex höja kvaliteten. Det förslag som jag förstår lanserades av Maria Arnholm idag, var inget nytt förslag, utan presenterades av folkpartiet redan i mars om jag inte har fel. Det handlar inte om mindre barngrupper, fler pedagoger eller stöd till barn med särskilda behov, nej, det handlar om karriärstjänster även inom förskolan. Det handlar om att några duktiga pedagoger ska få 5000-10 000 kronor mer i månaden än sina kollegor. Ja, lönesättningen är redan individuell, så rent krasst skulle det ju redan kunna vara så, i Sverige pratar vi inte med våra kollegor om vår lön. Antagligen är vi övertygade om att vi inte är värda mer, eller så tror vi att vi uppfattas som skrytsamma om vår lön är högre.

I förskolan arbetas det i arbetslag och ofta finns det någon typ av arbetslagsledare som har lite mer ansvar för att information sprids, för hur utvecklingsdagar ska se ut, för att policydokument upprättas och efterlevs, för att den pedagogiska utvecklingen förs framåt och för att alla blir delaktiga i detta. På min arbetsplats får dessa personer 500 kronor extra i månaden. Jag kan ju inte låta bli att undra vad den som får 5000 kronor mer i månaden ska göra och hur det ska leda till en högre kvalitet i förskolan. Att arbeta i förskolan är ett lagarbete och vi behöver alla högre lön. Vi behöver också tillräckliga mänskliga resurser för att kunna bedriva ett bra arbete. Med det menas mindre barngrupper utan att minska allt för mycket på personalstyrkan.

Detta leder mig in på ett inlägg en annan folkpartist gjorde i ekonomidebatten på svt igår. Han försvarade det fria skolvalets införande med att mobbade elever måste ha möjlighet att byta skola, ett mycket märkligt skäl på flera sätt. För det första har ju detta varit möjligt länge. För det andra måste det ju vara ett enormt misslyckande om den utsatte eleven ska behöva byta skolan. I stället bör vi satsa på mindre klasser, fler vuxna i skolan och bättre fortbildning hur vi kan arbeta förebyggande mot mobbing. Det är ju ytterst otroligt om en skola skulle informera om att det förekommer mobbing så att du som elev eller förälder har möjlighet att välja bort skolan, eller? All mobbing som fortgår under längre tid är "godkänd" av de vuxna som finns i skolan, antingen har de inte bättre kunskap eller så har de inte resurser att ta tag i problemen. Såväl i förskolan som i skolan saknas det ofta resurser att arbeta på ett förebyggande sätt med elever/barn som de vuxna känner kan orsaka oro i gruppen. Det krävs läkarintyg, diagnoser, för att över huvud taget få till en diskussion trots att det sägs att det är barnets behov som ska avgöra, oavsett diagnos. Här finns mycket att göra och ju tidigare det görs desto bättre.

Vänsterpartiet vill satsa på förskolan genom att se till att inga grupper är större än 15 barn med minst tre vuxna. För att höja kvaliteten för föräldrarna vill vi att förskolan har öppet även på obekväm arbetstid. Högst kvalitet blir det om barnet kan vara på samma ställe oavsett om föräldrarna jobbar dag, kväll eller natt. Vi vill se att de barn som har särskilda behov ska få stöd. Det ska vara möjligt att få stöd under längre eller kortare tid utan att barnet har diagnos. Grupper med yngre barn eller med många barn med annat modersmål än svenska eller med andra större behov ska vara mindre än 15 barn, precis som skolverket tidigare rekommenderade. Kvaliteten kan höjas med fler utbildade förskolärare som har möjlighet att diskutera olika lösningar mer vetenskapligt med varandra och med vardagsnära forskning i projektform. Att satsa endast på vissa förskollärare känns inte som rätt väg att gå.

Idag hade kommunens olika pensionärsföreningar bjudit in representanter för 10 olika politiska partier som kandiderar till kommunfullmäktige i Norrtälje i valet om en knapp månad. Närradions drivande kraft, av misstag presenterad som Leif Sperman, men som vi alla vet annars går under namnet Sparrman, agerade utfrågare och ställde både "stora" och "små" frågor som panelen fick besvara samtidigt som vi blev uppmanade att inte angripa någon annans politik eller gå i debatt. Endast ett inlägg under varje fråga fick göras. Från början fick vi veta att vi hade totalt tio minuter per person att nyttja för våra svar, men under resans gång hade vi ju ingen aning hur långt av vår tid vi hade kvar och om den skulle räcka för att besvara ala frågor och tänk om de viktigaste frågorna skulle komma på slutet? Nej, det var ingen enkel sak det där och rätt vad det var ville pensionärerna avrunda och det blev dags för en 60 sekunder lång avrundning oavsett hur mycket talartid vi gjort av med.

Hur svarade då politikerna på pensionärernas frågor? Jo, alla ville utjämna skatteskillnaden mellan arbetande och pensionärer, några av de borgerliga politikerna poängterade att de ville sänka pensionärsskatten när det finns utrymme i ekonomin, Landsbygdspartiet ville ta pengar från rovdjurskontot (färre vargstängsel?) för att sänka pensionärsskatten och Sverigedemokraterna ville förstås minska invandringen och generösa bidrag till terrororganisationer. I Vänsterpartiet vill vi sänka skatten mest för de med de allra lägsta pensionerna, oftast kvinnor.

Alla partier, utom Sverigedemokraterna, ville också att vårdhundarna skulle få finnas kvar i äldreomsorgen. För oss i Vänsterpartiet, och även Miljöpartiet talade om detta, handlar det om att det måste finnas ett väl utbyggt och finansierat förebyggande arbete. Grundtanken med Tiohundraprojektet var att effektivisera genom att också satsa förebyggande. När grundtanken nu slagits sönder av privatiseringar och konkurrens är det svårt att motivera ekonomiska satsningar på förebyggande åtgärder då de inte ger något direkt klirr i kassan hos enskilda utförare utan i stället resulterar i en samhällsvinst som inte går att stoppa i egen ficka.

De borgerliga partierna tycker att kommunen gör mycket för att leva upp till att vara finskt förvaltningsområde. Moderaterna påpekade också att det var de som drivit på att kommunen blivit finskt förvaltningsområde. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet drog sig till minnes en S-märkt motion om finsktalande äldreboende som debatterades livligt i fullmäktige innan den avslogs av den borgerliga majoriteten tillsammans med Sverigedemokraterna som starkt yttrade sig mot ett sådant förslag.

Alla partier, utom Moderaterna, verkade tycka att det var fel av kommunen (den borgerliga majoriteten) att förändra föreningsbidragen till pensionärsföreningarna för ett par år sedan och därför togs så sent som i förra veckan beslut i Kultur och fritidsnämnden att återställa bidragen samt ge föreningarna retroaktivt bidrag för ett år. Så lägligt tre veckor innan valet, lite extra skrammel till pensionärerna. På den direkta frågan vilka partier som kommer att verka för att föreningsbidragen till pensionärsföreningarna skulle bli kvar även under 2015 och 2016 svarade alla partier ja, utom Moderaterna.

Det blev också ett inlägg huruvida partierna ville ha privat eller offentligt driven vård och omsorg och det verkade här som att alla partier ville se en blandning. Valfriheten påtalades som mycket viktig av flera partier, i synnerhet Kristdemokraterna. I Vänsterpartiet tycker vi inte att den viktigaste frågan är om vården är privat eller offentligt driven utan att skattepengarna stannar kvar i verksamheten. Dock är Tiohundraprojektet ett projekt som bygger på ett starkt integrerat samarbete och samordning, en samordning som krävs för att friställa de resurser som behövs för att kunna driva ett fullvärdigt akutsjukhus på en ort som Norrtälje. Samarbetsprojektet grundar sig i en kamp för att rädda ett litet akutsjukhus, en kamp för att visa för Stockholms läns landsting att vi minsann kan samordna resurserna så effektivt att vi kan behålla en fullvärdig akutmottagning. När projektet splittras och lönsamma delar privatiseras, pengar lämnar systemet blir det snart omöjligt att finansiera en akutmottagning med alla dess delar. Vi ser hur fler och fler viktiga verksamheter försvinner från sjukhuset och det oroar oss i Vänsterpartiet. Norrtälje är också en kommun där många många människor bor på landsbygden och för att de ska kunna få en god service och trygghet ser vi i Vänsterpartiet att Tiohundra är ett ovärdeligt koncept, det krävs nämligen samordning och flexibilitet för detta. Visst låter det fint att den gamle är myndig att välja själv, men valfriheten måste gälla alla. Hur kan den gamle välja sitt äldreboende idag då det inte finns tillräckligt med platser? Får du en plats på ett ställe efter några månader i kö vågar du ju knappast tacka nej, du hinner väl dö innan du får det ställe du önskar eftersom du är så krasslig den dagen du överhuvudtaget bedöms behöva plats i särskilt boende.

Vänsterpartiet vill erbjuda en valfrihet som innebär att den som fyllt åttio år anses myndig att själv avgöra om den har behov av ett särskilt boende eller önskar bo kvar hemma. För att tillhandahålla denna valfrihet krävs en viss överkapacitet, men det gör det för att den borgerliga "väljaföretag"-valfriheten ska fungera också. Vänsterpartiet vill också bygga en rejäl och pålitlig hemtjänstorganisation inom Tiohundra AB. Vi vill att det ska bli lättare att få bistånd och att fler saker ska kunna ingå i hemtjänstpaketet som den äldre tilldelas. Den äldre ska också anses myndig att själv kunna bestämma vad den vill ha hjälp med. Med en stor och flexibel organisation kan vi både erbjuda en god hemtjänst, som gör att den äldre känner sig trygg hemma, som gör att behovet för äldre att köpa RUTtjänster minskar och som erbjuder de anställda trygga, fasta anställningar med god arbetsmiljö.

En man ställde frågan om politikerna anser sig ha råd att strunta i pensionärerna. En politiker, moderaten Göran Pettersson, svarade på frågan. Nej, det har vi inte. Och sen gick svaret ut på att de gott kunde arbeta lite längre eftersom de är så pigga.

Det är tydligt att den moderatledda majoriteten i kommunen litar helt till att väljarkåren inte har längre minne än någon månad tillbaka i tiden, möjligtvis ett par-tre månader. Så nu jäktas det med att inviga vägar, kulturhus och badhus för att det ska ligga i färskt minne hos valmannakåren den 14 september. Allt gott som denna borgerliga majoritet har åstadkommit under sina alltför många år vid makten. Det som de inte har lyckats åstadkomma får utgöra grund för de borgerliga småpartiernas manifest och löften inför nästa mandatperiod. För onekligen funderar en en hel del på varför Centern just nu vill satsa på bättre mat till de äldre och naturreservat i Färsna t ex, när de inte lyckats åstadkomma det under otaliga år i majoritetsamarbete. Onekligen funderar en en hel del över varför Moderaterna helt plötsligt säger sig vilja ha mindre klasser i skolan, då de i debatt efter debatt envist hävdat att klasstorleken inte har någon betydelse för barns inlärning. Kanske är de lite missnöjda med sitt eget arbete?

Det finns dock en som inte är det minsta missnöjd och det är kommunalrådet själv. I dagens Norrtelje tidning vill han passa på att presentera allt gott Moderaterna och deras nickedockor gjort för kommunen under den senaste mandatperioden. Nytt badhus, jehupp, kostade bara 20 mkr mer än beräknat, men en ny förskola i Vigelsjö för 30 mkr det var för dyrt. I stället dras barn och skolkontoret och alla kommunens förskolebarn nu med höga kostnader för inhyrda, icke ändamålsenliga baracker. Nytt kulturhus, jehupp, klubbades för under 20 mkr för då behövde majoriteten inte ens ta debatten om vad det skulle innehålla eller hur pengarna skulle kunna räcka till mer än ett tomt skal i fullmäktige; beslutet kunde nämligen klubbas direkt i kommunstyrelsen till följd av den låga kostnaden. Huset, har jag hört, är redan för litet och utrymmen på Pythagoras industrimuseum måste hyras in för att få plats. Renovering av det gamla gevärsfaktoriet och museiparken är däremot ingenting som majoriteten brytt sig om att ens diskutera.

Det byggs mer än någonsin, fortsätter kommunalrådet, men vad är det som byggs? Hittills har vi bara sett dyra bostadsrätter, många av dem inriktade enbart mot personer över 55 år. Det talas om hyresrätter, men innan valet har ingen satt spaden i marken för att åstadkomma något större antal hyresrätter som kan minska den hutlösa kö på 12 år för en hyresrätt i centrala Norrtälje. Oftast är det väl så att kommunalrådet har bättre koll än alla oss andra vad som är på gång. Att utkräva någon form av ekonomisk försäkring från det nystartade bolag som lovat bygga 300 hyresrätter bakom kommunhuset kom inte på fråga; det är pålitiga personer, lovar kommunalrådet. Vid sittande debatt i Rimbo får debattanterna också veta att det är klart med byggnation av ett nytt område i Rimbo. Trots att inga beslut tagits.

Och visst är det konstigt att några Moderater vill ha mindre klasser trots att kommunalrådet säger att resultaten i skolan redan förbättrats markant? Att Norrtälje kommun har ett högre meritvärde än samtliga S-styrda kommuner i länet verkar vara tillräckligt för kommunalrådet. Han påpekar att Norrtälje är länets tryggaste kommun. F d gruppledaren för Folkpartiet hävdar att Norrtälje är länets bästa äldrekommun. Kommunalrådet fortsätter att tro att en nödvändig utbyggnad och upprustning av VA-nätet är den ultimata och ända miljösatsningen en kommun måste göra under ett halvt sekel. Och att en utveckling av en skärgårdskommun måste innebära försämrat strandskydd och ökad byggrätt/äganderätt.

Det enda jag tänker hålla med kommunalrådet om är att Norrtälje kan bli bättre. Vi kan ändra fokus, vi kan se de förstärkningar som behöver göras i skolan, i förskolan och på fritids för att våra barn ska få en trygg uppväxt och de kunskaper de har rätt till. Vi kan se de förstärkningar vi måste göra inom vård och omsorg för att ge personalen drägliga arbetsvillkor, för att kunna erbjuda människor i hela kommunen närhet, trygghet och en kontinuerlig service som inte ständigt hotas av nedläggning, privatisering och centralisering. Vi kan se hur vi kan värna natur och kulturvärden och lyfta dem till någonting positivt för kommunens utveckling i form av t ex ekoturism samt lokal produktion av livsmedel och energi till kommunens olika verksamheter. Vi kan arbeta annorlunda för att nå de mål vi vill nå och som vi tror gör livet bättre för många i stället för att göra livet bättre för ett fåtal.

Ojojoj, jo förtidsröstningen börjar imorgon, men det är flera veckor kvar till valdagen och jag börjar undra hur partierna ska kunna hålla stilen. Grejen i årets valrörelse verkar vara att varje toppnamn som besöker någon ort samtidigt måste lansera ett helt nytt förslag från partiet i fråga. T ex har Maria Arnholm lanserat förslaget om karriärstjänster i förskolan, Stefan Löfvén hade lite friska miljoner till Norrtäljes skolor, Centern föreslår att SL-kortet ska gälla på Vaxholmsbåtarna. Nej, helt nya förslag är det inte, men de blir liksom bekräftade som viktiga för respektive parti, något som ska arbetas med under kommande mandatperiod.

Idag besökte Karin Rågsjö, kandidat för Vänsterpartiet till riksdagen, Norrtälje. Besöket inleddes av ett arbetsplatsbesök på socialtjänstens öppna verksamheter; Minimaria, fältverksamheten, mobila skolteamet, familjeteamet och säkerhetsprogrammet. Efter det blev det lunch och sedan var det tänkt ett torgmöte vid valstugan på Stora torget, men regnet öste ner och det verkade inte vara en särskild god idé då inte särskilt många var ute och rörde på sig. Men efter det intressanta och givande förmiddagsbesöket så väljer vi i dagens valaffisch på nätet presentera ett utdrag ur vårt kommunala handlingsprogram 2014-2018 som handlar om ökade resurser till Socialtjänstens förebyggande och utåtriktade verksamheter samt vårt krav på att en kvinno/familjefridssamordnare ska inrättas nu. Det är som sagt ingen helt ny idé utan finns med i vårt handlingsprogram. Helt nyligen återremitterades också en motion om kvinnofridssamordnare, undertecknad av samtliga partier av kommunfullmäktige. Anledningen sägs vara att benämningen inte var familjefridssamordnare. Men vem vet, innan valdagen kanske vi har en kvinnofridssamordnare, för besluten och löftena duggar tätt.

I dagen Norrtelje tidning läser vi t ex att det blir 200 nya lägenheter, varav 113 hyresrätter i Norrtälje stad. Det ska klubbas 3/9, 11 dagar innan valet. Vi kan också läsa att Moderaterna nu driver en direktbuss mellan Norrtälje och Arlanda, där är väl egentligen frågan vilka partier som motsätter sig detta? Tiohundra AB har enligt artikel i samma tidning nu plötsligt en budget i balans. Varje dag kommer vi att få nya löften och den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommer fram till valdagen att fatta nya stora beslut, oavsett om det finns bred enighet i frågan eller inte. Några svåra och obehagliga beslut kommer antagligen inte att fattas nu, de får nog vänta till veckan efter valet.

I Vänsterpartiet väljer vi att presentera de förslag som finns i vårt handlingsprogram. För att så många som möjligt lätt ska kunna få del av korta budskap publicerar vi varje dag en valaffisch på nätet med olika budskap från vårt program. Vår politik ska inte komma som en överraskning för någon, vi tänker inte ändra oss några veckor innan valet och säga att vi vill ha tidigare betyg i skolan t ex. Att fatta snabba beslut för att blidka valmannakåren är inget vi har möjlighet att göra i opposition så vi fortsätter kämpa för ett jämlikare, mer solidariskt samhälle där de svaga får stöd och de starka ger stöd.

Vänsterpartiet eftersträvar ett samhälle som definieras av

allas lika värde,rättigheter och möjligheter. I det samhället

bidrar alla efter sin egen förmåga och får stöd utifrån sitt behov.

Norrtälje kommun är en kommun med en ganska ålderstigen befolkning

där mer än en tredjedel är bosatt på landsbygden. Till ytan är

kommunen länets största, men innehar endast tre procent av befolkningen.

Detta ger speciella förutsättningar, men också unika möjligheter.

Vänsterpartiet vill göra det möjligt för hela kommunen att leva

och utvecklas. Vi tror inte att detta sker av sig självt som en

bieffekt av satsningar på Norrtälje stad. I stället vill vi

förbättra och förstärka den kommunala verksamheten i hela kommunen

samt uppmuntra och stödja kreativa medborgarinsatser.

Vi vill inrätta en kommundelsnämnd med egen budget och med ansvar

för de kommundelarna som ligger utanför norrtälje stad. Vi tror att

detta kommer att sätta ett större fokus på de olika kommundelarnas

utveckling och göra det möjligt för medborgarna i kommundelen att på

ett mer demokratiskt sätt påverka resurserna.

I väddöbygden verkar många ideella krafter, bara runt Älmsta finns ett

25-tal olika föreningar. Väddöbornas engagemang har bl a resulterat i

det förnämliga Sjöfartsmuseet, en fullstor sporthall, ett unikt äldreboende

på Solhem samt att området kring kanalbanken/roslagsleden röjts från sly,

grusats och fått gräset klippt, genomfarten genom älmsta har också

försetts med perenna planteringar. Vi anser att Väddöbornas engagemang

för sin bygd bör ses som en tillgång för hela kommunen och få det stöd

det förtjänar.

För att människor ska kunna bo och verka på mindre orter och på

landsbygden året om krävs en väl fungerande samhällsservice.

I vänsterpartiet vill vi se ett utbyggt bredband, en förutsättning

för många att kunna arbeta och studera. Vi vill se utbyggd

kollektivtrafik med säkra på- och avstigningsplatser längs våra slingriga

vägar, vi vill införa ett logistikstöd för lanthandeln och vi vill se väl

fungerande, livskraftiga skolor som kan utvecklas utan ett ständigt

nedläggningshot.

 Det senare vill vi åstadkomma genom en grundlig genomgång av samtliga

skolors förutsättningar där hänsyn kring den kringliggande

samhällsutvecklingen också tas. Diskussioner och enkäter genomförs

med verksamma föreningar, företag, föräldrar, elever etc. När detta är

gjort fattas beslut om vilka skolor som långsiktigt ska finnas kvar

där den tyngsta beslutsfaktorn är möjligheten att upprätthålla en god

pedagogisk kvalitet. De skolor som beslutas vara kvar ska ges goda

förutsättningar, t ex genom inrättande av någon akademisk enhet där

skolan kopplas till universitet/högskola och fortlöpande bedriver

forskning. ex på forskningsområden skulle kunna vara små skolors

förutsättningar, distansundervisning i glesbygd.

Vi vill också se en vård och omsorg som finns tillgänglig i hela kommunen.

Vi tror att detta bäst åstadkoms genom en permanentning och en fördjupning

av Tiohundraprojektet. Det är vår övertygelse att en sammanhållen vård och

omsorg har oändliga möjligheter. Genom samarbete kan vi skapa en flexibel

organisation och erbjuda ett större utbud av service även i mindre

tättbefolkade områden. Det är enkelt, det vi förlorar på gungorna,

tar vi in på karusellerna och på så sätt kan människors behov ligga till

grund för vårdutbudet. Säljer vi ut karusellerna får vi svårt att

finansiera gungorna. Vi uppskattar initiativ som Solhem och tycker att

kommunen ska stödja detta, men det räcker inte. Kommunen måste ta ansvar

för att se till att tillräckligt med boenden för äldre finns.

I vänsterpartiet föreslår vi att alla som fyllt åttio år själva ska få välja

om de vill bo kvar hemma eller om de behöver ökad trygghet i form av ett

äldreboende. Vi vill också utveckla hemtjänsten så att den äldre i större

utsträckning kan välja vilken service som ska ingå i biståndsbedömningen.

I Väddöbygden finns flera företagare som redan nu är verksamma i de

branscher som vänsterpartiet ser som framtidsbranscher, t ex  produktion

av lokala livsmedel på väddö gårdsmejeri, roslagskött,

Danne och Britt-Inger i Senneby, Leffe i Musko m fl. Vi vill att det

ska bli enklare för kommunen att upphandla ekologiska och

närproducerade livsmedel till våra skolor, förskolor, sjukhus,

äldreboenden mm. Det är ju något som så gott som alla partier säger

sig vara för idag och då borde det inte vara omöjligt att genomföra.

Det ger inte bara bättre kvalitet och bättre miljö utan även fler

arbetstillfällen och ett bevarat/utvecklat kulturlandskap.

Vi vill också se över hur kommunen i större utsträckning ska kunna

använda sig av lokalt producerad energi. Livsmedels- och hållbar

energiproduktion är två av de stora potentialer som landsbygden besitter.

Vår kommun är full av små kreativa företag som är en förutsättning för

vårt välstånd och därför måste få goda villkor att verka. T ex måste det

bli möjligt för små företag att delta vid offentliga upphandlingar.

Vi vill också stödja sociala företag och kooperativa möjlighet att

utvecklas i kommunen.

Sist, men inte minst, vill vi uppmuntra utveckling av ekoturism

i kommunen. Ett led i detta kan vara att kommunen tar över ansvaret

för Roslagsleden. Vi vill också se en utbyggnad av gång- och cykelvägnätet

i kommunen. På detta är vi beredda att satsa 15 Mkr/år, samma summa

per person som satsas i Stockholms stad. Redan för 20 år sedan föreslog

jag som första motion i kommunfullmäktige cykelväg mellan Norrtälje

och Älmsta. Idag tycker jag nog att cykelvägen ska sträcka sig ända till

Grisslehamn, men det finns också många andra vägsträckningar som behöver

säkra cykelbanor inte minst runtom våra skolor och handelscentra.

Om tillgänglighet och springvik

Att satsa på barn och unga är något helt annat än att curla - det är god hushållning med gemensamma resurser

Varför vill vi inte göra det bästa för våra medborgare?

Förstamajtalet 2014

Nattarbetstidsmåttet i tiohundra AB

Ang tillskott av pengar till sjukvård och omsorg i norrtälje

Modersmålsundervisningens status måste höjas för att kunna erbjuda en likvärdig skola

Vänsterinriktad skolpolitik och Moderat sjukvårdspolitik - i samma blogg

Vem sa att politik var en räkmacka?

Om förskolans viktiga roll

Framtid Norrtälje

Samma men mycket annorlunda

Modersmålsundervisning lägsta prio

En bit historia brann upp

Dags för valrörelse

Hur kommer karriärtjänster att höja kvaliteten för våra barn?

Har vi råd att strunta i pensionärerna?

Norrtälje kan bli bättre

Det fortsätter hagla

underlag för presentation i Älmstadalen